Teotihuacan 27/9

Idag hade vi planerat in en heldag med aktiviteter i en färdigkomponerad tur som vi hade rekat fram igår. Vi käkade frukost och gick iväg till vår buss. Turen tog oss genom stan med guiden som berättade på spanska och sedan engelska kort om Mexico Citys grundande och historia. Staden hade konstigt nog grundats ovanpå en grupp sjöar av aztekerna 1325. Tydligen var det just där vid de sjöarna som de hade fått sina gudstecken i form av en örn, en orm och en kaktus. De konstruerade konstgjorda öar för upprättandet av staden och den enda av sjöarna som finns kvar än idag är Xochimilco (som vi troligen inte kommer besöka).  Första stoppet på turen var vid ”tres culturas”, som hade fått namnet av att alla de tre stora tidsepokerna fanns samlade till detta ställe, prehispansk, kolonial och modern tidsålder. Den prehispanska (vet inte om det är ett korrekt svenskt ord men ah typ aztekerna)  skildrades i form av gamla ruiner som berättade om en långt försvunnen tid. Den koloniala, alltså spanjorerna, stod för kyrkan som låg på ena änden av området. Och till sist den moderna som omgav det hela i form av moderna hus (alltså typ slutet på 1900-talet). Ganska mäktigt att vara i en så pass stor stad men ändå kunna ha så mycket historia så centralt. Tänk dig ändå en plats som skallrar om historia för flera 1000 år sedan fram till idag, på en enda plats. Platsen hade dessutom fått sitt namn, en efterkonstruktion, med betydelsen conquest, earthquake och massacre. Guiden berättade om spanjorerna som hade kommit på 1500-talet, någon jordbävning som hade förstört en del av de moderna husen och massakern -68 på 100tals människor i protest. Det blev ett kort stopp med all info och plåtning och så in i bilen igen.  Genom staden körde vi, bla på en 47km lång väg (om jag förstod det rätt), som jag absolut inte vet vad den hette (mexikanska namn ni vet). Vi lämnade de centrala delarna och kom fram till de mer fattiga delarna. Här var de nedersta bergsväggarna prydda av mestadels färgglada favelas. Färgerna hade förr stått för de politiska partierna men inte längre. Det var en ganska vacker syn för ögat med alla färgerna och huset som klättrade upp till samma nivå på bergsväggarna. Men en kanske inte lika väl syn för människorna som bodde där. Vad vi hade fått berättat för oss så hade det iaf blivit bättre med elektricitet och vatten. De hade även en kabinbana som de använde för att lätt ta sig ner mot mer tillgängliga delar av staden.  Knappa timman gick och vi hade kommit ut från staden med endast hus lite här och var. Vi körde genom ett samhälle och stannade bilen utanför vårt andra stopp. Vi hade kommit in på rundturens egentliga main attraction, på området Teotihuacan. Men detta stopp var strax innan de välkända pyramiderna. Vi stannade utanför en lokal och blev strax tilldelade en annan engelsktalande guide. Detta var en workshop för området rikedomar. Vår guide pratade om betydelsen av agave eller magey och allt man kunde använda denna stora aleoveraliknande växt till för. Han skar av en topp och visade att man kunde använda den som en nål med tråd, som sedan kunde färgas med exempelvis en lila blomma för att få färg på de starka fibrerna som stärker upp agavebladen. På bladens in- och utsida kunde man dra av det yttersta höljet för att använda det som papper. Denna magnifika växt kunde man även använda för att producera olika drycker, ffa en traditionell dryck sk pulque. Han fortsatte berätta om en av områdets andra rikedomar, denna gång vulkanstenen obsidian. En magisk sten som man genom alla tider har skapat både redskap och prydnader med. Han visade hur stenen kunde ändra färg i vattnet och hur man genom att finslipa den kunde skapa en spegel och ett glas för att kunna se på solen utan att skada ögonen. Och en massa coola statyer som alla betydde något (kommer heller inte ihåg, säkert en massa gudar man dyrkade/dyrkar). Här i detta unika området hade man nu slagit upp flera butiker och workshop där man slipade vulkanstenen till mer fria former än de hade kunnat för flera 1000 år sedan. Men ändå fett cool sten. Inne i deras butik kunde man vandra genom en lång radda figurer av olika slag och med design från andra kulturer. Näst upp var att testa dessa lokala drycker, och vi startade med pulque. En vitaktig dryck, lite söt och krämig, ganska god ändå och en alkoholhalt som en öl (vilket man inte kunde gissa, vilken man hade kunnat bli full på). Sedan fick vi testa en tequila och dessutom fick vi lära oss det rätta mexikanska sättet att dricka det på. Sedan blev den den kända mezcal, som utvunnen ur agave. Starka saker men ganska olika i smaken. Mezcalen var spritig men ändå helt okej för att vara starksprit. Och den andra var lite åt det rökiga hållet, lite som whiskey. Vi tog med det lilla glaset och tog en sväng i butiken. Där fick vi även prova ytterligare en lokal sprithistoria. Denna var mer åt det söta hållet, lite sur också och ändå lite mera i min smak. Vi gick och smuttade på denna samtidigt som vi rekade i butiken.  När alla var samlade bar det av mot pyramiderna. Dessa var kända som sol- och månpyramiderna och hade byggt kring 500-talet fKr. Detta var en civilisation som var öde när aztekerna hade kommit, och varför de i brist på annat lät kalla staden Teotihuacan, city of gods. Det finns flera teorier varför detta folkslag hade försvunnit och troligen handlade det om att de hade överkonsumerat tillgångarna. Men det hade ändå bott kring 250.000 människor där för så länge sedan. Och väl på plats kunde man förstå orsaken till områdets storhet med ett torg framför månpyramiden som hade kunnat rymma hur mycket folk som helst. Egentligen så hade detta storslagna område bestått av 5 byar och i dagsläget var området endast 10-12% av vad det en gång varit. Mycket restorationer hade genomförts för att återfå dess mer fulla prakt. Guiden berättade om att man kunde se vad som var original och tillbyggt. Tänk ändå att hela denna stad hade glimrat i rött och vitt. Vi såg först pyramiderna på avstånd för att sedan närma oss området som var mer eller mindre omringat av halvpyramider med platåer för att priserna skulle kunna tala till folket. Hela stället visade sig vara ett slag auiditorium då ljudeffekterna var slående, med eko som dunsade mellan halvpyramiderna. Smart folk. I mitten var offerplatser där de offrade människor, djur och allt möjligt. Dessutom var det endast de mäktiga människorna och prästerna som fick ta sig upp till platåerna, likväl som uppför trapporna mot pyramidtopparna. Framför oss hade vi strax månpyramiden, det minsta av de två men ändå på samma höjd som solpyramiden som var hela 63m högt. Dessa två var ihopkopplade med en 2,5km lång gata (förr 5 km), typ dödsvägen som kantades av halva pyramider där de för hade stått hus på. Omkring dessa halvpyramider hade det förr stått hus där folket bott, men som genom tidernas förfall och växtbelägring hade missuppfattats som ruiner i djungel. Därför hade byarna runt omkring tagit material från dessa för att bygga upp sina egna hus, därav den lilla andel kvar av tempelplatsen.  Vi gick upp för månpyramiden som för övrigt inte alls var till för att hylla månen utan snarare vatten. Efter den korta bestigningen vandrade vi med resten av turisterna bort till solpyramiden som också den hade en annan dyrkan, nämligen regn. Denna pyramid var 63m hög (20 m högre än mån pga marknivån) och såklart skulle ju denna bestigas den med. Det knepiga med dessa var att man inte hittat några gravar eller liknande, mer än offer av olika slag utan dessa var bara sten på sten lagda i lager på lager. Vi hade köpt med oss mackor till lunch som nu njöts av på toppen av solpyramiden med blicken över dödsstigen och månpyramiden.  Nu var det tydligen dags för lunch (det hade vi inte fått reda på igår) och stannade på en restaurang i närheten. Vi strosade istället iväg och käkade billig glass och tog en sväng bland huset. Sedan var det snart avgång på väg storstan igen. Men ett stopp hade vi fortfarande kvar. Det blev en siesta i bilen innan vi nådde dagen sista stopp, nämligen Chapel de Guadaloupe. Vi besökte först en souveniraffärer där vi fick berättat för oss legenden om Guadalupe. Hon är ett helgon, motsvarigheten eller densamma som heliga Maria (oklart) men med en liten annan berättelse kring. Hon hade visat sig totalt 3 gånger under december år 1531 för en lokalinvånare med namnet Juan Diego, som på något sätt hade lyckats avbilda helgonet på en tygpåse. Denna relik hänger nu inne i den nya katedralen som kunde rymma 10.000 personer. De hade byggt denna nya kyrka bredvid den gamla som hade börjat sjunka och spricka sönder efter en kraftig jordbävning. Denna mycket helga plats innehållandes tre kyrkor (ett av dem hade blivit museum) på ett stort torg välkomnade varje 12:e december 8-10miljoner besökare och är näst mest besökt efter katedralen i Rom. Vi gick även in i katedralen där de höll ett bröllop och fick på nära håll se den kända reliken. Guiden förklarade lite mer kring bilden och att det hon stod på var Mexico, alltså in the middle of the belly buttom. Vi fick också veta lite kring kaktusar och deras frukt. Och till min stora glädje fick jag faktiskt vid lunchen idag testa en kaktusfrukt, som jag blev förälskad i. Det fanns olika sorters frukter, både tuna och nopal eller chokonostle om jag minns rätt.  Vi blev avsläppta lite närmare vårt hostel på vägen tillbaka och svängde in på affären för ölinköp. Vi hade ju tänkt festa till lite någon dag eftersom Anna ändå hade fyllt år. Det blev en sväng in för fruktköp också till morgondagen och där råkade vi träffa på två skottar som Mich hade bytt typ två ord med på frukosten. De sa att de hade tänkt försöka dra ihop ett gäng för att kolla på mexikansk brottning, sk la lucha libre. Vi hade pratat lite om detta tidigare och tyckte väl att man inte kan lämna Mexico utan att ha sett detta. Vi sa ja, så det var bara att kila hem, duscha, sminka sig, äta hann vi inte och snart var vi iväg. Här får man hänga med i svängarna. Vi köpte biljetter på gatan som verkade bra, dock dyrare än de hade sagt på hostlet. Sen var det en himla kalabalik för att komma in. Kö hit och sen fel kö, på nytt kö och sen i tjejkön men tillslut hade vi kommit på den nästintill fullproppade arenan. Folk hade masker för ansiktena likt kämparna och ljudnivån var hög med ständigt surr och kraftiga hejarop. Det var ett värre vimmel än inne på en nattklubb, så öronen skulle nog få sig en kyss. Men så roligt det var, vilken show. Det fightades helvilt inne i ringen, män i grupp om 3 mot 3, tjejer one on one och tillochmed dvärgar. Folk flög hit och dit och folket hejade entusiastiskt på sin kämpe. Ett makalöst spektakel utan dess like. Det var ömsom lite fjantigt och liknade mer som att de slogs på låtsas, ömsom coola akrobatiska konster i och utanför ringen, en del saker som måste ha gjort om än lite ont och en hel del bitchslaps. Vilket kalas. Men detta behöver man nog inte se igen, vi hade blivit mätta på detta nu efter kanske 3 timmars show. Vi förstod nu vad wrestlingen innebar, men riktigt nöjda över att vi gjorde en helomvändning inför kvällens aktivitet. Vi fick i oss lite att äta på ett stånd utanför och traskade snart hemåt. Vi gjorde ett stopp på en bar alla 5 med varsin drink innan vi checkade ut för dagen.