Semuc Champey 13/10

Klockan hann inte ringa idag innan vi vaknade trots att vi gick upp senare än vi trott med tanke på en inte alls för sen kväll igår. Men vi behövde nog det ändå. Mich hade vart uppe tidigt och pratat med sin familj där hemma men sov när Anna och jag vaknade. Vi chillade lite men snart var det dags för frukost inne på rummet. Vi dukade upp havregrynen så gott i kunde i den tomma jordnötsburken och en återanvänd plasttallrik (från tidigare måltid). Det smakade bra ändå, men tur att vi är okräsna och gillar gröt.  Vi stapplade upp till 8.45 då vår heldagstur skulle starta. Men ah även här, precis som i Mexico har man ett sk guatemalansk tidsperspektiv. Jag tror vi kom iväg kanske 9.20. Vi åkte 6 st från vårt boende inklusive tre israeler som hade åkt med i bussen, en av dom vår stackare till mittenkille. Vi hoppade på flaket på bilen och körde iväg mot Semuc Champey. Vi passerade Lanquin som vi nu fick se i dagsljus. En liten by med lite marknadsstånd, några restauranger, hostel och lite annat blandat. Vi hade en bumpy road framöver i nästan 1 mil till parken. Och själva turen dit kan vi säga var ganska rolig i sig. Vi stod alla upp i dessa klassiska shuttlebilar (här alltså) med stålställning över flaket så man kunde hålla i sig, för utan det hade man inte klarat en sekund. Det guppade och hade sig på den steniga grusvägen och skratt blev det vid många av guppen. Miljön var dessutom fantastisk med grönska så grön som det kan bli, ett virrvarr av olika träd och växtlighet, allt täckt av klängerväxter av olika typer. Vi körde också förbi en del odlingar, dels kaffe (tror vi) och en hel del majspartier. Vi såg även vilda bananer, citrusfrukter och andra oklara frukter. Ögonen letade hela tiden efter nya saker att se, nyfikna på allt som skedde runt omkring. Vi närmade oss parken och framför den slingriga stigen gick snart en grön bred flod förbi. Vi åkte förbi en del hostel och var efter att ha åkt över en bro framme vid syskonhostlet till vårt i Lanquin. Här fick vi förbeställa lunch och träffa 3 till tjejer som skulle joina gruppen. Och nu med vår guide Felix i täten gick vi till entrén. Han förklarade lite av nationalparken och vad dagen skulle bjuda på och sen gick vi in. Äntligen fick vi gå lite i skogen eller ännu bättre i livlig regnskog (tänker på alla där hemma som varit ute i skogarna nu och plockat svamp). Det är något terapeutiskt att vandra i skogen och få andas luften där. Vi lunkade på i ganska långsam takt. Jag och Anna snackade och Mich hade bondat med en av tjejerna som visade sig vara från Brasilien och var i princip färdig läkare. Vi gick våra knappa 500m i uppförslutning på en extremt hal stig där man för varje steg var tvungen att se att man hade fotfäste innan man vägde över med sin tyngd. Halt som fan med andra ord med stenar som de hade smörjat in i såpa, typ. Vi klarade oss utan skador till toppen och dagens utsiktsplats. En liten altan som lät oss se ner på alla de poolarna som vi sedan skulle bada i. Det var en fantastisk syn med bergsväggarna sluttandes ner i detta turkosa paradis. Dessa naturliga poolar var i olika storlekar  men var formade som en oregelbunden trappa och fick sitt vatten från bergen. Supervackert. Vi njöt av utsikten och gav sedan plats till andra för att istället njuta av varsin apelsin.  Vi kände oss ganska pigga och var kanske lite hetsiga iväg igen då guiden fortfarande åt på sin apelsin. Men med hans tillåtelse tog vi vandringen nedåt igen på väg till poolerna. Halt som snor även här men också utan skador. Jag fick mig några foton och snackade med en av de andra tjejerna, en amerikan som reste genom att volontära sig fram. Snart var vi nere och fick se havstrappan på när håll. Vi stapplade ut i ett grunt område och försöka sätta fötterna på alla stenar för att undvika att bli blöta om skorna. Längst ner tog vi ändå av skorna och lät fötterna kylas ned lite i vattnet. Framför oss såg vi hur den vilda floden på någon vänster liksom dök under poolerna i ett vitt skum av dunder för att försvinna ur vårt sikte. Kvar var de lugna harmoniska poolerna utan påverkan av floden. Snart kom guiden med resten av gruppen och snart var det dags att byta om för lite bad.  Vi gick i samlad trupp till den första poolen. Det blev snygga hopp för Mich och Anna och en bomb för mig ner i den sköna vattnet. Det var ändå en del folk där men det gjorde oss inget och antagligen bara en bråkdel av vad det kan vara under högsäsong. Vi simmade runt ett litet tag i det genomskinliga vattnet och snart ropade Felix att det var dags för nästa. Vi tog oss varsamt över till nästa över de glatta stenarna (dessa med typ alger på, men också hala som få). Jag vet inte riktigt varför men det var så roligt och upplyftande att ta oss via systemet tillsammans. Antagligen för att vi hade en bra gruppdynamik och att vår guide snart släppte lite på sin övervakning när han hade känt av gruppen. Han var lite av en bråkstake och ville gärna busa lite vilket vi uppskattade väldigt mycket. Det var liksom lite av ett naturligt äventyrsbad deluxe, helt fantastiskt iaf. Vi simmade runt i nästa och snart var det dags för ett dyk ner i ytterligare en. Och ja det var säkert (tänker på alla er oroliga själar, mor och far). Sedan kom det en naturlig slide som vi åkte rutchkana ner i nästa pool. Det blev också ett dyk från ett lite högre ställe som verkligen fick magen att pirra (alltså knappt högt alls). Asså så mycket skratt och så härligt att alla verkligen uppskattade det hela. Vi tog oss genom hela systemet ner till den allra sista och trodde då att det skulle vara slut. MEN NEJ. vår listiga guide hade sparat lite smaskigt. Vi tog oss uppåt ett par pooler och snart försvann han. Vi kunde inte hitta honom men kunde höra honom ropa på oss. Där stod vi som frågetecken och undrade vart vår guide hade tagit vägen. Men där var han igen. Nu var det dags för oss och nästa steg blev att ta oss gåendes med näsan mot himlen genom ett grottsystem kan man säga. Det var bara en kort väg men vi visste knappt vad vi gav oss in i. Jag trodde vi skulle hålla andan i 1 min för att göra det och var väldigt tveksam till att jag ens skulle klara mig levande därifrån. Men riktigt så var det inte, utan det var alltså en luftspalt mellan vattenytan och det knottriga stentaket. Stundom bara kanske 5cm till att man kunde stå på botten med huvudet rakt. Stegvis tog vi oss genom med leenden uppe vid örsnibbarna. Den sisa korta biten var den enda som krävde att hålla andan och det handlade om 10sek typ. Och just nu var vi extremt nöjda över att vi hade en guide med oss som ändå visste vart man kunde dyka och denna lite grottöverraskning. Vi hade ändå varit lite skeptiska till att ha guide generellt, men bara så här långt in på dagen hade det varit så värt de extra pengarna. Efter det fick vi välja om man ville hoppa/dyka igen från det högsta hoppet och såklart skulle vi 3 absolut göra det, ingen fråga om saken medan de andra kollade på. Vi fick även en bonus och blev mörbultade i en annan slide som i princip slängde in oss bergsväggen. Men alla 3 kom ändå upp över ytan med andan i halsen för allt skratt. Vår guide gjorde det smarta draget att inte ta denna slide utan hoppade högst av alla med ett sådär stiligt hopp. Jag vet inte hur många gånger han skulle imponera på sin grupp genom att göra de mest galna hoppen och hålla andan allra längst, men det var skitkul. Men nu var det slut på äventyrsbadet och vi traskade tillbaka till våra saker. Vi bytta inte ens om utan satte bara på oss skorna för att ta oss tillbaka för lunch. Klockan var redan 2 men vi hade haft så mycket roligheter för oss så här långt så man knappt kände hungern. Vi gick återigen genom djungeln som verkligen andades djungelkänsla och det var bara helt fantastiskt. Det blev lunch och vi märkte då hur hungriga vi var. Nu kom också regnet som ändå hade väntat in att vi skulle komma under tak. Resten av dagen var det sol med moln och skönt var det.  Men dagen var inte slut där. Nej nu var det snart dags för nästa äventyr. Vi lämnade kvar allt utom skor och med badkläderna fortfarande på. Vi fick oss en varsin badring som vi tog över bron som vi hade kört över tidigare. Vi lämnade av oss dessa vid floden och sedan efter lite diskussion om man skulle ha skor eller inte var vi på väg. Jag i mina sockor och Anna och Mich i sina joggingskor. Det var dags för att simma med ett brinnande ljus i handen i någon grotta. Trodde vi... Vi tog oss till mynningen av den kolsvarta grottan och fick snart varsitt tänt ljus i handen och försvann in i mörkret. Asså man kunde verkligen inte se någonting först men snart vande sig ögonen något och grottan trädde fram med hjälp av stearinljusens flamma. Grottväggarna var oregelbundna med vackra formationer precis som taket med dess stalaktiter i olika former. Ibland var det högt i tak och ibland smalnade det av lite genom grottaystemet. Vi gick i ganska kallt vatten, ibland bara över anklarna och ibland nådde man inte ens botten. Och nästan hela tiden kunde man följa vägen genom repen som var utsatta för vår hjälp att svinga oss genom vattnet och leda oss på rätt väg. För om ljuset skulle slockna hade man ingenting, bara mörker utan slut. Det var så spännande och otroligt mysigt och charmigt med dessa ljus istället för elektriska ljuskällor. Där gick vi på led med Felix i täten som stegvis satte ut ljus på hällarna för att lysa upp. Vi tog oss med hjälp av Felix genom ett vattenfall med ena handen hårt kramandes runt ett rep och andra runt Felix för att inte sköljas undan. Vattnet slog med en ganska hård kraft mot oss där vi gick en och en i det korta men kraftiga vattenfallet. Vi klättrade över vassa stenar och tog oss fram med bästa möjliga känsla för vi såg ju inte ens våra fötter i vattnet. Det var att gå på känsla, ett steg i taget. Vi tog oss uppför stegar och klättrade på väggarna. Vi fick till och med hoppa från ett ställe långt in i grottsystemet. Vi tog ju såklart den högsta avsatsen, men inte alls lika högt som Felix slängde sig ut från. Showoff så det bara skrek om det. Men återigen bara kul. Han var väldigt mån om vår trupps säkerhet kan jag tillägga (för att lugna er igen). Första sliden vi gjorde i poolerna skulle han ju instruera varenda en hur man skulle ha benen och armarna, inte luta sig bak etc etc och vi kände bara okeeej. Där fick vi honom till att åka ner (han åkte med huvud först på mage) innan oss och filma oss istället och snart släppte han på spärrarna lite eftersom han förstod att vi var ute efter lite thrills. Men ja det var ett sidospår. Men som sagt så var han väldigt noga med vår säkerhet i grottan också. En av de sista sakerna vi gjorde där inne efter att ha stått och frusit ett tag var en trång slide i grottan. Också här blev det en personlig säkerhetsgenomgång och en lite läskig vattenfylld slide ner till andra sidan. Men också här med kvävande skratt. Snart var även detta äventyret över och vi tog oss tillbaka hela vägen svingandes i repen med en hand eftersom vi höll i ljusen hela tiden och med varsamma gångsteg. Det var så magiskt att kolla på klippväggarna och takformationerna och tänka att någon faktiskt hade utformat detta kolsvarta grottsystem. Asså vilken upplevelse. Någonting helt nytt och något vi inte alls hade förväntat oss. Och ytterligare eloge till att faktiskt ha en guide. Ah jag finner knappt några ord.  OCH det var inte ens slut där, vi hade ju våra ringar kvar. Jag fick mina skor inpaketerade i en plastpåse i hopp om att hålla dom torra. Vi frös ganska mycket men det spelade inte så stor roll, det var bara så roligt! Vi satte oss ner i varsin ring med rumpan i det kalla flodsvattnet och lät strömmarna ta oss nedströms. Asså och bara detta var så fantastiskt roligt. Så banalt men med lite lekfullt och busigt umgänge kunde man ha hur kul som helst. Det blev helt enkelt lite mer av äventyrsbad. Vi skvätte vatten och välte omkull varandra medan vi hela tiden undvek alla faror på vägen i form av stenar och fallna träd. Plötsligt kom två grabbar springandes med varsin kylvagnar i handen och hur smidigt som helst hoppade ner i varsin ring. Det var ölbudet som hetsigt ville sälja öl. Det var sjukt imponerande hopp iaf men någon öl kände vi inte för. Vi ville busa och stackars vår israeliska mittenkille hamnade också mitt i leken. Men han tyckte det var kul han med. Och snart var vi i mål. Läpparna var blåa, huden knottrig och fingrarna domnade men det gjorde ingenting. Vi visade även på vägen tillbaka till hostlet för att ta våra saker igen och hoppa på bilen tillbaka till Lanquin och vårt hostel. Återigen en rolig tur ståendes på den guppiga vägen. Flaket var nu också fylld med några lokals som bitvis lämnade ekipaget. Klockan var ganska sent och det mörknade snabbt. Jag blir alltid lika chockad över hur snabbt det går för mörkret att fall in. Strålkastarna tändes och nu körde vi genom mörkret. Mich och jag stod i fronten och duckade för grenarna som kunde ha piskat oss i ansiktet. Varje gång vi ökade farten lite extra när chauffören släppte på bromsarna eller lät gasen tala lät vi frihetsrop och wooande ljuda i djungeln. Fullmånen klättrade upp på himlen och snart syntes ljusen från byn. Vi hade en tanke att hinna ta en annan grotta idag för att se fladdermöss men vi sket i det. Egentligen hade vi tänkt åka vidare imorgon, men det visade sig vara full buss så det var rätt val att vänta med grottan till nästa dag istället. Snart rullade vi in på vårt område och tackade så mycket för dagen. Asså wow, faktiskt en av resans bästa dagar helt klart, troligen den absolut bästa. Varje gång vi tänker på den kommer leendena på läpparna fram. Asså helt magiskt.  Vi tog oss en dusch och satte oss ner för middag. Jag vet inte hur många gånger vi nickade instämmande till faktumet att det allt sammantaget hade vart den bästa dagen. Inatt skulle vi minsann somna glada och nöjda över Semuc Champey, K’an-ba grottorna och rio Cahabon. Tack Guatemala!