Puerto Escondido 2/10

Klockan ringde och i brist på AC hade svetten runnit under natten. Frukosten här serverades inte förrän 9.30 så vi tog en tur ner på samma strand som vi var på igår för att kolla in morgonsurfen. Vi gick förbi morgonens fiskauktion rätt på stranden, helt nyfångad. Båtarna tog sats och gasade ändå upp på stranden bredvid oss. Zicatela är en lång ganska bred strand, inget nämnvärt egentligen men helt okej fin. Det var redan många surfare ute i vattnet som fightandes med monstervågorna. De dundrade när de slog över och vräkte många surfade som skulle ta sig genom sin tunnel. Det gav lite försmak kan man säga men aldrig att vi hade gett oss ut i dessa gigantiska vågor. Vi fick lämna dessa till de mer erfarna och fundera på om det ens skulle bli någon surf för oss över huvud taget.  Vi tog oss tillbaka till goda nygräddade pannkakor på hostlet. Goda men inte riktigt tillräckligt för oss matglada, så lite gryn fick de bli också. Vi träffade på en annan sol bodde på hostlet och slog följe med honom. Vi tog oss ner till en av de mest vackra stränderna här, nämligen Carrizalillo. Den gömde sig i den hästskoformade bukten nedanför en lång stentrappa. Redan härifrån kunde man se surfarna tampas med vågorna. Den var en supermysig strand, inte så stor som kantades av gröna träd med lite skugga. Längs med hela stranden låg flera restauranger med parasoll ute på strandkanten. Verkligen vacker. Vi satte oss ner ett tag men snart var vi ute på varsin bräda i vågorna. Äntligen. Dessa vågor var lite snällare ändå så nu var vi sugna. Vår vän hade inte surfat tidigare men han skulle verkligen med och prova på egen hand. Anna sussade gott på stranden med vågorna spelandes som godnattlåt. Det var ganska smockat med folk ute bland vågorna så det var svårt att ta för sig och samtidigt ge plats åt andra. Lite kunskap hur det hela fungerar, vems våg som är vems ska man nog ha om man vill slippa hamna i bråk med lokalborna. Men ett par bra vågor fick både jag och Mich och några få sämre. Lite kallsupar och rinnande vatten ur näsan får man alltid räkna med. Och några snurr i det vita fick man på köpet. Men kul var det! Asså verkligen vilken lycka. Mer mer mer! Det var första gången för oss båda som vi testade longboards istället för softboard, så lite förbättringar kanske man ändå gör. Det blev lite tid till att ta igen sig innan det var dags för lunch. Vi lämnade Antonio (som han heter) och tog oss mot första bästa matställe för empanadas.  Nu blev det att besöka nästa strand, Puerto Angelo. Lite liknande som förra med båtar uppdragna längs restaurangraden. Detta var mer av en badstrand, så bad och chill blev det här. Även här i skuggan, som är det första vi alltid letar efter på alla stränder. Barn lekte i sanden och hoppade omkring i det guppande vattnet. Människorna slukade i sig maten på restaurangerna och vi såg fram emot kvällen för lite fisk och kanske skaldjur.  Och den sista stranden för idag blev Mantenillo, den intilliggande och egentligen likadan som den förra, men ändå lite trevligare. Lugnt och skönt, men strax tog vi oss uppåt igen. Dessutom hade det till vår, eller iaf min glädje kommit lite moln på himlen som skyddade oss lite från värmen. Eller så hade vi acklimatiserat oss, okej kanske inte heh. Vi tog varvet runt några shoppingstånd och sedan hem för dusch. Det blev öl och nya planer. Antonio hade luskat fram att det vankades salsalektion på ett annat hostel och att alla sedan skulle dra vidare till onsdagskvällen uteställe. Vi var sålda direkt, det var dags att röra på höfterna lite i den mexikanska dansstilen. Det var inte så svårt att offra fisken, dock hade det varit gott, men det får bli sen isåfall. Vi åt lite rester från gårdagen och fick även lite soppa från värden på hostlet. Ölen var slut och vi drog till ett riktigt surfhostel som bara skrek god stämning, lite mera uppstyrt kanske. Och nu var det dags för resans första danslektion. Äntligen, detta hade vi ändå pratat om och nuså var det dags. Vi steppade successivt upp stegen i olika kombos, det var base, cumbia, cubana, snurr och cross. Jag fick agera kille ett tag då det var klart övertag av tjejer på lektionen. Men asså skit va roligt det var, och va dålig man var. Men ändå första steget taget och mer av detta blir det definitivt. Och tänkt hur mycket skratt och glädje kan skänka. Det blev en riktig svettfest och snart kylde även några droppar från himlen ner oss. Vi drog iväg för en liten matbit innan vi drog vidare till utestället Congo. Vi tog sällskap med Antonio (som tydligen var en riktig danskung) och en annan tysk tjej från hostlet. Och wow vilken god tacos, den satt som en smäck så det fick bli dubbelt upp. Vi trotsade matkoman och morgondagens planerade tidiga surftankar, tog tag i kragen och gick dit.  Redan på håll kunde man se hur mycket folk det var och ändå var vi ännu lite tidiga. Eller vi kom nog ganska bra i tid för strax därpå började livebandet spela högljutt i svängiga rytmer. Wow vilken känsla och feeling. Dansgolvet var fullt av lokalbor likväl som turister, en del som dansade riktigt bra och andra mindre bra. Det var bara en fröjd att se på människorna. Asså jag ät verkligen förälskad i detta. Och dans blev det för oss också. Vi testade stegen från tidigare och ändå helt okej får jag säga (vågar inte säga hur det såg ut utifrån sett dock). Mer mer mer säger vi till detta. Vi hann med mojitos och en lokal dryck Michelada (eller något liknande) och blä, ytterligare ett riktigt bottenskrap till drink. Men nu va den också testad som vi hade tänkt. Med en vätskeförslut på säkert flera liter (okej överdriver lite, men asså svetten rann verkligen överallt därinne och droppade från ansiktet), tog vi oss tillslut hem. Sen kväll men helt klart värt det. Klockan sattes och vi sa godnatt.