PADI OW divers och en helt ny värld 6/11

Och nu startade en nu dag, en helt ny morgon med en egen gryning. Idag var sista dagen på kursen och vi skulle bli certifierade som open water dykare, woop. Men vi hade ännu lite att ta oss igenom innan vi kunde få stämpeln dykare. Idag blev det den vanliga frullen med gröt och lite frukt då vi insåg att halvt skippa mat inte är en bra ide. Och snart var vi redo på bryggan för nästa dyk. Idag skulle vi ta oss runt på andra sidan ön så båtturen tog kanske en 45min. Som vanligt så hade vi en briefing om våra kommande dyk samt övningarna vi skulle göra. Det var så vackert också, men att sitta på en båt på golvet utan att se horisonten satte åksjukan på prov. Men det gick ändå ganska bra och snart hade vi klart för oss vad dagen skulle erbjuda.  Nu var vi äntligen snart framme. Buddy check var klar och vi var redo att dumpa i det böljande blå. Och faktiskt kunde man redan nu se revet under oss. Oklart hur djupt det var men säkert en 10m. Och ändå där nere kunde man skymta denna värld. Hur coolt. Vi tog vårt stora kliv i vattnet och samlades vid ytan. Det var dags för dagens första övning i form av att simma 25bentag varav en räknade och en styrde. Och sedan byttes vi av och det var den andre som fick styra duon tillbaka igen. Nemas. Sen var det dags för den sedvanliga 5-step ascend till sandbottnen där vi fullföljde övningarna (som jag inte kommer ihåg vilka de var). Jo faktiskt det gör jag, nuså. Det var dags att testa oss på kompassen och lära oss att navigera med hjälp av denna. Det var riktigt kul faktiskt. Det fungerade så att en av oss simmade likt superman i riktning av kompassen och den andra räknade till 10 bentag. Sedan var det Michs tur, fram och tillbaka. Och där var vi klara med övningarna och nu var det bara dags att ta rygg på Sofie återigen. Och miljön här var magisk. Detta ställe kallades the maize pga de många gångarna eller snarare ravinerna i korallrevet som liksom skar av kontinuiteten mot sandbottnen. Det hände mycket i miljön iaf och korallerna var levande i sina brunaktiga färger och vårliknande rörelser (vissa av dom). Vissa av korallerna glänste mer i blåa färger, medan andra lös vita till följd av solens obarmhärtiga dödliga blekning. Och djurlivet var helt annat. Här hittade vi alla möjliga fiskar, vad nu alla heter. Och såklart så fortsatte den ständiga kampen med bouyancyn. Och andningen för den delen också. Men man kan verkligen säga att för varje dyk så blev saker och ting bättre och inte undra på att detta dykspot var helt amazing. Och jag började sakta med säkert också bli hooked, precis som Mich blev efter första dyket. Jag började förstå varför folk fastnade för detta och denna helt nya värld under ytan. Med sina egna andetag som den främsta ljudkällan då bubblorna sipprade upp längs ansiktet. Folket kring sig utan tyngdkraft och fiskarna med sina smidiga lugna simtag likt skepp från star wars kring sig. Det är en form av meditation skulle jag säga. Vi simmade lugnt i takt till vår egna andning genom labyrinten medan blicken sökte efter livet på bottnen och kring oss. Fiskarna, små som stora, i alla möjliga färger som förgyllde tillvaron i sin naturliga miljö.  Och snart var tiden ute. Vi nådde utan igen med leende på läpparna som bara blev bredare och bredare. Och efter samma procedur som igår, byte sv utrustning, ny briefing och i vattnet igen. Ytterligare några övningar och iväg på en ny tur. Denna var lite speciell eftersom vi nu inte började på sandbottnen utan här fick man försöka hitta bouyancy så gott man kunde utan att starta från bottnen. Och här var det nästan ännu fler sorters fiskar och livet blomstrade. Helt underbart. Och ännu lite bättre känsla eftersom man hela tiden lär sig hur man ska hantera allt. Efter ytterligare 45min var det upp igen och tillbaka till campet. Och tänka sig att vi nu hade klarat av hela kursen! Woop! Inte riktigt officiellt än men nu är vi certifierade dykare.  Vi hämtade våra baleadas och snart kom Anna med varsin liquado(smoothie) som vi slängde i oss. Schemat var ganska tight men vi hann ändå äta och ladda om. Nya tag och snart var båten iväg igen. Och nu äntligen skulle vi få dyka alla 3 tillsammans, och i kombo med Josh och en hel drös personal. Och nu dök vi inte med Sofie längre eftersom jag och Mich nu var KLARA med open water och var nu riktiga dykare. Läskigt att inte ha någon som hela tiden kollar en, men den nya instruktören som skulle dyka med oss var superbra. Så det var hellugnt. Nu fick även Mich och jag testa back roll, det sättet som man rullar bakåt ner i vattnet, precis som på film. Kul. Och vilken värld och vad kul det var. Bara vi 4 plus 2 instruktörer och inga som helst övningar. Helt fantastiskt. Dock alltid svårt att inte le (problematiskt då de kommer om vatten i cyklopet, men ett pris värt att betala). Vår guide pekade ut diverse djur och signalerade på teckenspråk vilka fiskar vi såg. Det var räkor, hummer, krabbor, sjöstjärnor, barracuda, blåsfisk, drum fish, papegojfisk, supersmå söta prickiga blåsfiskar, muränor, julgranar, flamingotunga och en massa fler. Och känslan av tyngdlöshet hade verkligen kickat in nu när man började få koll på sig själv i havet. Helt fantastiskt. Ah jag lämnar det där för er att upptäcka det själva! Men ja vi var helt i exstas och överväldigade över denna helt nya värld under ytan. Och snart hade vi klarat av båda dyken och var på väg tillbaka igen. Även här, precis som på förmiddagen såg vi delfiner som vi försökte få till att simma med, men de var för snabba iväg. Men vi var hur nöjda som helst ändå.  Vi la till och tog hand om utrustningen, trötta efter ytterligare en lång dag. Mina öron var dessutom lite slitna så hade lite ont i dem tyvärr. Eller snarare en olustig känsla som bara blev värre och värre, men uthärdlig. Men det gick fint. Vi gick genom våra dyk och fick se i böckerna de fiskar vi hade fått se. Vi fyllde i våra allra första dykloggar och snart fyllde vi i resten med Sofie också och var därefter officiellt dykare. Solen gick ner och också idag med en galet vackert färgspel i himlen och havet samtidigt som myggen kom. Anna och Mich drog iväg för pizza medan jag chillade lite och köpte med mat hem. Öronen blev lite bättre och snart joinade jag de andra två. Väl tillbaka igen var det karaoke på schemat så vi körde vår ABBA Dancing Queen som vi hade tänkt göra i Antigua. Fantastiskt vackert sjunget, iaf av Mich. Jag och Anna gjorde vår bästa. Och snart tog dagen slut och vi skulle få drömma om allt vi hade fått vara med om idag.