Oaxaca city 29/9

Klockan ringde allt för tidigt imorse. Visst det hade kunnat vara värre men gårdagens kväll hade varit så fantastisk så det var värt sömnförlusten. Det blev frukost och vi insåg snabbt att hinna till 8.00 bussen skulle bli svårt. Vi drog ner på tempot men fick det iaf stressigt när vi skulle lämna hostlet för att ta en uber till busstationen. Dock kom vi perfekt i tid för att hinna köpa biljetter och hoppa på bussen utan att behöva vänta någon tid alls. Passar mig perfekt. Och faktiskt skulle jag vilja lämna en liten tanke åt uber. Det har varit skitbra och alla vi har åkt har varit professionella och rena. Trevliga förare som kör ordentligt och antagligen mycket bättre än taxi (tips för er som blir sugna på Mexico).  Det var dags för en ganska lång resa som skulle ta oss till Oaxaca city. Bussen var bekväm och tog oss genom det böljande landskapet av varierande natur. Tv apparaterna var på och visade ganska nya filmer ändå, dock på spanska men som jag ändå hade svårt att inte fängslas av. De visade den senaste Robin Hood som med alla sina specialeffekter är så häftig men iochmed spanska blev den en aning ironisk. Jag trotsade min åksjuka och försökte skriva på bloggen när eftertexterna gick då jag blir för exhalterat av film. Men såklart hinner man ju slänga ett öga ut då och då. Just nu i skrivande stund ser jag genom den immiga fönsterrutan på ett grönt kulligt landskap med mystisk dimma täckandes topparna. Och med filmmusiken i bakgrunden får man ju en sådan mäktig känsla. Ah mycket vacker natur ser man ju såklart på transportsträckorna och också en del svart in i ögonlocken. Men jag är väldig tacksam över att vi alla tre har egenskapen av att egentligen njuta av det mesta. Det är inte svårt att göra oss nöjda och det är oftast de små sakerna som gör en dag.  Efter kanske 7 h hade vi äntligen kommit fram till staden. Vi köpte faktiskt direkt en biljett för morgondagens nattbuss vidare till Puerto Escondido. Vi kom fram kanske vid 6isch och gick iväg mot det hostel vi hade kollar upp tidigare. De hade plats i deras lite dockaktiga rum och som de flesta andra boenden i dagsläget var det ganska folktomt pga regnsäsongen. Men nu var det dags för mat på första bästa gatukök. Vi satte oss ner och beställde nog nästan allt de hade att erbjuda. Denna stad är nämligen känd för att erbjuda bland landets bästa och traditionella mat. Denna stad höll mycket på historia och kultur och var riktigt charmigt i sina pastellfärgade låga hus. Vi smaskade i oss empanadas, tlayuda, memelita, molote och tostadas. Vi klarade nästan av hela matupplevelsen i en middag. Gott var det och mat behövde vi. Mich mådde dock lite sådär så hon gick hem för att vila medan jag och Anna fortsatte utforskningen av staden.  Vi kom fram till ett charmigt torg med folk i rörelse och diverse stånd överallt med souvenirer och mat. Vi köpte oss en varsin goglass och mumsade i oss den medan vi lyssnade till kvällens musik på gatan. Vi hann även prata lite med två mexikanare innan vi drog oss hemåt. Väl hemma fastnade vi i köket och donade med lite allt möjligt. Det blev en hel del freestyle spanska med de som kom in i köket för att umgås lite. Tiden sprang iväg och nu lockade sängen. Natti.