Hola Mexico 14/9

På flyget snurrade tankarna fortfarande. Men nu var det dags för en ny resa, den som vi hade längtat efter så länge.  Det kändes lyxigt att inte behöva sitta mer än 3 timmar på flyget ner till Mexico, Los Cabos. Och nu var vi här med förväntansfulla leenden på läpparna. Det var i princip tomt på flygplatsen och ingen verkar ta saker och ting alltför seriöst. Sådana saker som alltid har ett litet frågetecken kring sig som deklaration och andra papper viftades bort med ett skriv något ungefärligt så duger det. Ärliga som vi är. Men ah loosen up. Flygplatsen höll också på att stängas när vi kom och alla verkade bara vilja få iväg oss, snabba på lite så att de kunde få gå hem men på ett trevligt sätt. Första möte med den mexikanska fördomen kring charm kom på oss när vi kom ut i arrivalhallen. Vi möttes av en man som genomskådade vår okunskap som borttappade turister. Han var supertrevlig och ville verkligen hjälpa till. Ingen press på vad han jobbade med utan bara en genuin hjälpsam hand med glimten i ögat. Han kallade på en annan snubbe som var likadan och som båda skojade om att vi kunde bo hos dom. Han tyckte också om vår stil att vi hade kommit dit utan någon som helst plan eller boende. Vi tackade för erbjudandet och hjälpen och tog oss efter utfrågningar av diverse personer oss på en buss till cabo San Lucas.  Solen bjöd som vanligt på ett skådespel från bussfönstret vid dess nedgång över de trädtäckta sanddynerna. Vi åkte med havet på ena sidan havet och tycktes nästan uppleva highway1 igen. Vi kom fram till ett livligt samhälle med folk i rörelse och hög musik. Chauffören viftade av oss och mot hostelet gick vi. Detta är en stad dit folk kommer för party och strandhäng och den första delen kunde vi nu helt klart förstå. Massa partyställen kantade gatorna med hög dunkande musik som flödade ut på gatorna.  Vi checkade in och installerade oss i varsin säng. Uppe på taket fick vi lite fläkt i värmen och lyssnade på lördagskvällen som satts i gungning. Hög musik från bilar som passerar hostlet och basen från nattklubbarna i närheten. Mycket liv i rörelse. Det är egentligen energigivande och smittar ofta av sig men just då tror jag alla var dödströtta. Egentligen skulle vi nog behöva några dagars rehab från alla  våra tidigare intryck. Lite vila sen så är vi igång igen. Eller ja några dagar med lite lägre hastighet kan vi nog uppskatta efter 2 veckors intensivt resande. Natten kom och rummet började bli lite svalare pga ACn lagom till läggdags.