Alcatraz 6/9

Morgonen grydde och natten bjöd på en skön sömn. Förmiddagen liknande gårdagen med en lång frukost som sträckte sig över fler timmar och mat i olika omgångar i takt till att folk vaknade till liv. TVn var på och försnabbade inte direkt förloppet. Klockan tickade iväg dock med gött häng men tillslut var vi samlade i bilen.  Nu var det dags för ett äventyr på Alcatraz. Vi tog oss till båten men en kaffe i handen. Turen tog en kvart 20 kanske men den vackra siluetten av staden som krympte i bakgrunden. Istället växte byggnaderna upp på den lilla ön som närmade sig mitt i den stora bukten. Vi fick också en glimt av Golden Gate bridge som gömde sig bland molnen. Vi gick iland med resten av all turister. Efter en snabb informationsgenomgång kollade vi på en kort film om Alcatraz. Sedan fortsatte turen från piren uppåt på ön. Vi gick förbi gamla ruiner till hus som tidigare varit för öns invånare. Mäktiga betydelsefulla texter från tiden som en gång härjat på ön med Små inkilade trädgårdsarrangemang prydde vägen upp. Vinden blåste på rätt bra och måsarna svävade ovanför oss. Vattnet guppade i takt med vinden och båtar åkte kors och tvärs över bukten.  Vi samlades igen väl uppe vid fängelset och fick oss ett varsitt headset för vår audiotour. Vi traskade vidare med röster i öronen som berättade om vad denna ö har betytt genom historien. En start som militäranläggning under inbördeskrigen med en fortsättning som det mest säkra och utvecklade fängelset i USA. Man kan ju tro (som jag gjorde dåra), att denna ö bara har stått som ett fängelse men riktigt så är det inte. Fängelset eller ”the rock” som stått från -34 till -63 med bland de värsta skurkarna genom tiderna. Men också de mjukare fångarna som hela tiden lyckades fly från andra federala fängelsen. Detta fängelset som stått med frestande närhet till storstan bara några få km över bukten. Få hade någonsin försökt fly från the rock, och ingen som lyckats, vad man vet om (enligt denna infon). Med både en flyktplan som ska gå i lås står lan sedan med de förrädiska havet med strömmar som slukar allt liv och hajar som tar det de får. Jag tror ändå att folk har lyckats fly, kanske till Mexico. Vem vet. Vi får vänta tills någon självbiografi hittas eller någon som bekräftar konspirationerna.  Ön hade ytterligare en tidsperiod med en kamp för de förtryckta indianerna som samlade på ön under slutet av 60-talet. Ett politiskt centrum för kampen angående mänskliga rättigheter som tillslut verkade leda till förändringar i om samhället för de utstötta urbefolkningarna. Idag står ön som en av San Franciscos mest kända attraktioner som drar kring 1 miljon besökare per år. Och jag förstår varför, en riktigt väl genomtänk tur där man ändå får en inblick i öns verklighet.  Genom turen fick vi lyssna till några flyktförsök som skett med blodiga konsekvenser. Vi fick höra hur fångarna fick jobba sig till de fördelar som fanns i fängelset. Hur de fick göra sig förtjänta av att ex få gå ut på rastgården eller läsa i bibliotek eller diverse belöningar iochmed sitt goda uppförande. Vi lyssnade till fångarnas egna ord samt personal som berättade om livet som vakt och att bo på ön. Många av fångvaktarna bodde nämligen på ön med sina familjer och tycktes trivas väldigt bra där i lugnet, kanske det mest säkra stället med storstan en kvart därifrån. Vi gick genom fängelset och kollade in i cellerna som var stora som biljardbord. Gångarna där vakterna gick med sina vapen och konstant uppsyn över fångarna. Det berättades om köket och hur matsalen med bestick var bland det farligaste stället i fängelset med tanke på vad man kan göra med ex en kniv. Eller att hamna i en av isoleringscellerna, utan solljus. Vi gick genom gångar, Broadwalk eller CD med celler i 3 våningar. Vi lyckades även tajma in så vi fick lyssna på när de 115kg tunga celldörrarna öppnades och stängdes med ett ljud som ekade kusligt mot väggarna. Alla var glatt överraskade av turen och mycket nöjda över vad Alcatraz hade att erbjuda. Verkligen värt ett besök.  Båten tog oss tillbaka till fastlandet igen efter några timmars upptäckande på Alcatraz. Och nu var vi enade av behovet av mat. Klockan hade tickat till halv 4 redan. Mat är en av de saker som enat denna familj kan man säga och det ständiga behovet av påfyllnad av energi. Vi traskade vidare bort mot Fisherman’s Warf och fortsatte en bit till där den kända skylten finns. Vi hamnade tillslut på Appelbees och njöt av diverse rätter. Vi diskuterade alternativa rutter för vidare turande i staden men kom fram till att vi bör åka hem istället och spara resten till imorgon. Och så blev planen, vi strövade genom staden och tillbaka till bilen. Körandes samma väg som alltid med San Francisco på andra sidan av bukten.  Det blev ett snabbstopp för tankning och proviant (ni kanske kan gissa vad by now). Och dags igen för bubbelpool. Denna gång hade vi lyckats sätta på poolen på rätt sätt så det har betydligt varmare ikväll. Kring 100 Fahrenheit blev de i den ljumna kvällsluften. Mycket snack och inte lika mycket skratt och flams idag troligen pga värmen i poolen, annars hade det blivit mycket bus och stoj. Natten närmade sig och one by one tog vi oss upp för lite rester till mat och film. Det blev en sen kväll för vissa men trötta var vi nog alla när vi tillslut hade somnat hela gänget.