Veckan som försvann

Resterande delen av långhelgen och veckan som följde liknade känslan när metron stängdes ner. Jag spenderade lördag, söndag och måndag hemma i lägenheten med små turer ut i närområdet. Men i en sådan situation så gäller det att göra det bästa av situationen. Jag gjorde raw bars (som blev väldigt goda fyllda med massa nötter), jag besökte gymmet i stort sätt varje dag, jag fick tid att läsa och vara nere i varv. Sådan tid som blir bortprioriterad annars, men som jag faktiskt mår bra av om jag ger mig tillåtelse att njuta av det.På söndagen fann jag ett guldkorn till kafé i närheten av vart jag bor. Det regnade, jag satt med deras så fina keramikmugg med kaffe och min bok. Ett svenskt par kom och satte sig bredvid mig. Det ger mig alltid en känsla av hemma, och det är härligt att sitta och smyglyssna. Inte så mycket på vad dem säger, utan mest att orden i sig är bekanta. Efter en stund börjar jag höra ljud ute från huvudgatan, det visar sig att en protest har börjat där. Den är mitt mellan mig och min lägenhet. Det var första gången protesterna kommit nära mig på det sättet, och jag ville helst undvika att korsa. Till slut trappades det ned, men det pågick ändå lite smått när jag gick över vägen. Det verkade inte vara någon fara, jag försökte bara göra det så målmedvetet och diskret som möjligt.Annars flöt veckan på med jobb. Jag var med på svenska kyrkans luciaträning på onsdagskvällen, men jag är tveksam om jag ska fortsätta. Inser varje gång jag går på körträningar att det egentligen inte är något för mig... Jag älskar att sjunga, och gör det gärna till schlagersånger och i duschen, men jag har inget behov av att sjunga rätt egentligen. Det skapar bara massa prestationsångest. Sen ska jag vara alt i och med att jag har en mörkare ton, men jag vill ju sjunga melodin. Droppen är nog ändå att körledaren inte kan någon svenska och inte kan sångerna, vilket sitter i benmärgen på oss som har sjungit dem varje december i hela livet. När han börjar säga att vi ska betona på annat sätt, så känner jag; detta är hur vi gör det, och det är så det hänger ihop med texten. Ska du förstöra våra luciasånger, så får du ha din kör ifred! Hahaha. Var ganska grinig just den kvällen, men vi får se om jag tar mig tillbaka.. Jobbveckan avslutades dock med bästa kvällen hittills i Hong Kong! Jag och Julia hade tänkt att ta en drink på en rooftop bar innan middag hemma hos mig. Vi kom till baren, som var så trevlig att vi inte ville lämna. Det var fantastisk utsikt över Kowloon och HK Island i bakgrunden, med goda drinkar! Vi båda tog en "around the world", passade för oss. Vi pratade om livet här, om att flytta runt i världen och vad framtiden kan ge. Även Haydon anslöt oss efter en stund, vilket var kul! Runt klockan 11 var vi salongsberusade och så hungriga att det inte längre kändes. Vi sökte fram ett dim dum ställeoch gick för middag. Det var första gången jag åt med pinnar med alkohol i kroppen, något jag får jobba på att bemästra, haha... Samtidigt som en inte bryr sig då, såläne maten kommer i magen. Och det var ett bra ställe, nära mig, super! Det var helt enkelt en härlig kväll fylld med skratt. Jag behövde så mycket komma ut och vara social, egentiden är i behov av att blandas ut med det.