Uppladdning

För mig är det viktigt att få säga "vi ses". Eller, låt oss kalla det hejdå, även om det inte är det... Har en rädsla för långvariga hejdå då det känns så definitivt. Men jag vill ändå ha ett ögonblick där jag vet att nu säger vi hejdå till varandra, det hjälper mig i bearbetningsprocessen att flytta. Då har jag redan i tanken att detta hejdå ska vara i ett år (eller vilken som är den aktuella tidsperioden) och kan insupa det på ett annat sätt. Detta innebär inte att det är en ledsen stund, det är mer ett sätt för mig att ta in denna person så mycket som går så jag har det på lager. Jag tar gärna mina farväl i en viss ordning också. Det är inte något som egentligen är förbestämt, eller som måste vara samma varje gång, men just denna har den känts väldigt bra. Då vill jag inte in och rucka på den, komma på något spontant i sista minuten, i och med att jag känner att jag gjort den mentala stålsättningen.Så min uppladdningsvecka började en sista natt på Chabo hos Lisa. Och när jag gick i korridoren med Chalmersnollorna så kändes det verkligen som att vi är förbi Chabo. Det har givit oss många goda stunder, men glädjer mig att sova hos Lisa i hennes nya lägenhet nästa gång. I fredags var det släktkalas. Jag och mamma förberedde under dagen tillsammans, och jag fick även gjort en del praktiska saker. Hade till exempel skype möte med min nya chef, tog vaccin och avslutade abonnemang. Det blev en trevlig kväll i Timmervik med alla släktingar-ish från västkusten och traditionsenlig dajmtårta. Mamma och jag startade lördagen med melodikrysset, innan det bar av till stan för mig. Först förfix hos Anna med Sofie och Jullan, innan vi mötte upp resten på Le Pub. Och vilken kväll det blev, alla ingredienser för en lyckad kväll i min smak! Jag hade gjort små uppdragslappar till alla som de fick, och många skötte dem snyggt och roligt. Matilda fick uppdraget att vara stjärnfotograf, vilket jag är så tacksam för för då kunde jag helt släppa att ta kort under kvällen och istället fokusera på att ha det härligt och trevligt. De var väldigt gulliga på restaurangen; jag fick ha med mig egen födelsedagstårta som de förberedde med bär och tände ljus. Kvällen fortsatte vidare till "sunkiga"/klassiska king's head på Andra Lång för en öl och därefter en ny, fräsch på Masthuggstorget. Hops, rekommenderar jag! Kvällen avslutades på Gretas dansgolv, fantastiskt! Vi var några tappra, dansglada själar som höll igång så att jag var först hemma hos Anna vid halv fem. Supernöjd med kvällen, tusen tack till alla som var med!! Tur för mig, så vaknade jag upp med tre härliga damer som gjorde pannkakor, scones och köpte kaffe. Det blev en drömbrunch med Anna, Jullan och Sofie, där vi sedan förflyttade oss till den solskinande balkongen. Gött söndagshäng. I måndags sa jag farväl till Göteborg tillsammans med mormor och morfar. Vi åt lunch i Vasaparken och fikade i Haga. När vi hade gått skilda vägar så tog jag mig upp till skansens krona där jag satte på min Håkan lista. Det var fint. Det är något symboliskt med sin hemstad, Göteborg är alltid älskat och nära i hjärtat. Samtidigt som jag just nu känner att det inte riktigt rymmer en plats för mig. Men det kan ju förändras, och det är det som är så fantastiskt med möjligheten som finns idag med att flytta, och komma tillbaka..! Men en promenad från Haga till Ullevi med Håkan, är som en vandring tillsammans med Göteborg. Slutmålet var middag med pappa och farfar innan fotboll. Det var en trevlig tillställning, fin fotbollskväll med vinst och sol. Sista dagen spenderades hemma, med mamma och på kvällen även pappa. Den sista packningen blev gjord, vi pratade och bara myste. Både måndag och tisdag hade jag stark magknip. Jag har nog aldrig varit så nervös inför en flytt. Jag tror att visaprocessen oroade mig mest, att det skulle vara något som jag inte hade tänkt på så att jag inte fick komma in eller liknande. Men när packningen var färdigstrukturerad (ni som känner mig väl, och har varit delaktig i mina flyttar, vet om min detaljorientering när det kommer till denna syssla, haha... Efter denna passerade vecka, känner jag mig redo att lämna kontinenten och testa på livet i Hong Kong!