Mon château Parisien

Aldrig hade jag kunnat gissa för ett år sedan, eller ens ett halvår sedan, att jag i denna stund skulle sitta i en lägenhet i Paris, som mitt hem! En lägenhet som är sådär idylliskt fransk, med fantastiska historiska detaljer och en fransk balkong. En där man hör grannen som drar ner rullgardinen (som antagligen inte har smöjts sedan den sattes in). Hong Kong var en upplevelse utöver det vanliga. En som jag har blivit stärkt av att få erfara, där jag verkligen gick utanför min trygghetszon och det jag själv uppfattar som Josefin. Jag tog en chansning; helt från starten med att flytta till Asien som tidigare egentligen inte har intresserat mig. Sedan till att åka när det var oroligt. Jag har lärt mig att uppskatta tryggheten vi känner hemma, men även lärt mig att tryggheten inte alltid behöver komma externt. Det är också en känsla i själen. Jag tackar alla fina människor för våra glada och härliga stunder, njuter av minnena från de två resorna jag gjorde medan jag var där och all god mat jag har ätit.När det väl blev bestämt att Hong Kong utplaceringen skulle avslutas, och Christopher skrev till mig på skype chatten, att Frankrike letade efter någon, så kom ett leende på mina läppar. Där har vi något som är Josefin! Och det leendet har kommit tillbaka så många gånger de senaste dagarna. Som till exempel när jag gick av tåget från flygplatsen och promenerade till mitt nya boende, när uthyraren hade gått och jag kunde få ut min glädje över att JAG SKA BO I DENNA DRÖMLÄGGAN!!, när jag vandrar runt på gatorna och varje område är sådär franskt idylliskt, och när jag beställde min första baguette på franska. Jag känner mig just nu som jag är på rätt plats på jobbet, i hemmet och på jorden.