Jobbstart

Så var det dags att sätta igång med den största anledningen varför jag flyttade till Hong Kong; jobba! Jag kände det på söndagen, att nu ser jag fram emot och är redo att börja. Jag har inte varit så nervös inför det. Mycket beror nog på att jag har kunskap om företaget sedan innan och har haft kontakt med många från kontoret tidigare. Så även om en del skulle bli nytt, så fanns det ändå vissa saker som var bekanta, och det hjälpte mig att hålla mig lugn. Jag var snarare förväntansfull över hur kontorskulturen skulle vara och hur "redo" och planerade de var för min ankomst. Kontoret ligger på 38onde våningen i ett stort shoppingcenter. Startade måndagen med att ta fel hiss, för hissarna är uppdelade till vilken våning det är man ska till. Woops. Det är (såklart) mindre än i Köpenhamn, alla sitter på samma våning, men det är fräscht. Jag vet inte om det var planerat, eller slumpmässigt, men jag fick platsen vid fönstret som har utsikt över skylinen av HK Island, hur lyxigt?! Dock insisterar de på att ha rullgardinerna neddragna hela tiden, så man knappt ser. Både deppigt pga missat ljus men även missad utsikt, haha. Jag tänker att jag under tiden ska hitta knappen som styr och sakna men säkert få in mer öppna vyer. Utsikten från min plats tillsammans med en box moon cake som vi fick. Det är en traditionell kaka man äter till Mid-Autumn festival som är nästa vecka. Jag har redan fått konkreta uppgifter som jag har kunnat sätta igång med. I och med att jag har förkunskap, så har de inte behövt assistera mig så mycket i det, men tack vare att jag har fått ramarna inom vad jag ska göra, så har jag själv kunnat skapa mig en uppfattning och lärdom inom det. Jag har en mentor, Catherine, som sitter precis bredvid mig, så jag har alltid henne nära till hands om jag har frågor. I veckan har jag fått hjälpa henne med att summera ett business case, vilket är en av de sakerna jag kommer att jobba med. Det känns kul, det är inget jag tidigare har gjort, men en viktig del av vår verksamhet. Utöver det, kommer jag assistera i att vara business parter för vårt Pacific kontor. Jag är glad och tacksam för att denna start, och så får vi se hur mina uppgifter utvecklas/ändras under året. Jag hade ett ledigt samtal med VP of Finance, där vi delade ungefär samma bild av vad vi vill få med oss av detta året så det var skönt att höra, och hon tillsammans med min chef planerar nu hur hela året ska utformas. Mitt team är vänliga och inkluderande till högre grad än vad jag var rädd för. I teamet är vi tio stycken. Majoriteten är från Hong Kong, ca 30 + (jag skulle ha tippat på att de var yngre än vad de ser ut, på grund av de fördelaktiga asiatiska generna i åldersaspekten), och fyra har små barn under ett år. Dessutom har jag Thor, dansken på kontoret (tillsammans med chefen för hela kontoret). Har har varit ett stort stöd även innan jag kom hit, och han har givit mig information om staden och den aktuella situationen. Han berättade i somras att ibland kan man ha dagar där man knappt pratar med någon för att man jobbar med sitt, det skrämde mig nog lite. Väl här så inser jag att de är supergulliga, och visar jag att jag vill veta så berättar de gärna. De talar de kantonesiska när de småpratar, och de är inte fullt så bekväma i engelska som jag tänkte i och med att det är ett av deras officiella språk. Men jag är fascinerad över hur mycket jag ändå kan uppfatta från sammanhanget av vad de pratar om, tror jag mig i alla fall göra, haha. Så länge de slänger in något engelskt ord eller det är i någon situation så kan jag snappa upp tonläge etc. Och förhoppningsvis blir det bara bättre med tiden. Teamet när vi fick kaka på pinne. Det är fantastiskt i hur många situationer de tar foton, passar mig perfekt! Lunchstrukturen här är dock väldigt annorlunda. Från att vara van vid 30 minuters lunch i matsalen, så kan lunchen här ta 1,5 - 2 timmar. De allra flesta går ut. Hela området är täckt med shoppingmalls och gatorna omkring har massa restauranger så det finns oändligt med alternativ. Och jag har insett att bästa sättet att bli introducerad till matkulturen här är via mina kollegor. Har varit ute och ätit med dem fyra av fem dagar, och känner redan att jag har mer kött på benen över vad jag kan äta. Dessutom vet de dem bästa ställerna, så jag känner mig säker över det jag får när jag går med dem. Min utmaning är att få haka på när de går ut. De frågar nämligen inte. Jag tror att man skapar lunchplaner med varierande kollegor och sen går man. De har till och med varit dagar där de har gått och sagt till mig, "ha en bra lunch" men inte frågat om jag har planer eller vill följa med. Denna vecka har jag haft många anordnade luncher, så har inte behövt vara så aktiv själv, men i fredags halvsprang jag efter de jag har lärt känna när de gick så att vi hamnade i samma hiss. Där frågade de mig "vart ska du" jag; "på lunch, ni?" Det skulle de också (uppenbarligen..) och jag frågade om jag fick följa med. Och det fick jag! Så min lärdom är att jag måste våga fråga och säga att jag vill följa med. Funderar även på att skaffa gymkort som ligger nära gymmet så att jag kan gå och träna under lunchen, för att få ut något produktivt under så lång lunchpaus... I och med att luncherna är så långa, så förstår jag varför APAC teamet alltid är så sena inne på kontoret. Vi börjar dagen kl. 9, få inne tidigare, och ingen (såhär långt) lämnar innan kl. 18. Så kvällarna blir inte så långa, det är mer att ta sig hem, äta middag och ta det lugnt. Men i och med att jag var inställd på att det var så det skulle bli, så känns det inte allt för jobbigt. Det jobbiga är i så fall att vara aktiv på jobbet under fler timmar. Förhoppningsvis är inte det ett problem fram över när jag har mer att göra, hehe. Jag går till och från jobbet vilket tar ca 20 minuter en väg, väldigt smidigt. Det som kan vara svårt är att vandra i kontorskläder i 30 gradig värme, men det har hittills gått relativt bra. Stor del av vägen kan jag faktiskt gå under tak för att de är väldigt bra här på att länka samman allt med undervägsgångar. Men behöver kanske dock ändå uppdatera min garderob med fler kortärmade blusar och mer svala byxor. Vilken osis... Jag måste säga att min första jobbvecka har varit över min förväntan! De har tagit väl hand om mig, och jag har kunnat sätta igång med att arbeta smärtfritt. Jag är glad över att få lära mig mer om ett annat område inom FP&A och tror att det kommer vara ett utvecklande och spännande år.