Att fylla 25 år i Hong Kong

Jag älskar födelsedagar. Jag tycker man har en hel vecka! Inte bara min egen, utan även andras. Det är fantastiskt att vi en gång om året har en anledning att fira och lyxa till det extra på det sättet som vi själva tycker bäst om. Jag hade glädjen att fira min födelsedag i förväg i år tillsammans med släkt och vänner. Själva födelsedagen inträffade här. Det är inte första gången jag har den i en nyligen inflyttad stad (jag börjar vänja mig, haha...), men nu var jag lite mer säker över hur många jag hade träffat för att ha möjlighet att bli firad. Det visade sig att jag skulle få två fina dagar av firande!I fredags hände nog det som gjorde mig allra gladast, och varm i hjärtat. Jag satt och arbeta på min plats under eftermiddagen. Helt plötsligt var resten av teamet borta förutom jag och Catherine. Hon sa till mig att det var ett business case hon ville visa mig, och frågade om jag har tid. Absolut sa jag, och hon instruerade att vi ska titta på det i ett grupprum. Där började jag inse att något varpå gång, för vanligtvis sitter vi alltid kvar på våra platser. Men jag tog med mig min dator och vi gick till rummet. Där stod hela teamet och de hade köpt en tårta till mig med en skylt som står Happy Birthday Josefin och de sjöng för mig på kantonesiska. SÅ fint av dem att de uppmärksammade mig. Jag nämnde det till dem i torsdag (för jag kan inte hålla tyst om födelsedagen, haha), och efteråt började de ha en diskussion på kantonesiska som jag anade kunde ha med det att göra. Men wow, jag är så tacksam! Då kändes det också som det var okej att lördag och söndag inte var planerad med någon.  Dessutom, efter arbetet styrde Thor ihop en After work tillsammans med Linda som hade sin sista dag, Dominique från BI och Hilda. Hon arbetar också i BI, och är den jag har pratat och hängt med mest i veckan. Vi har haft två luncher och har gått på en shoppingtur. Hon är supergullig och öppen! Vi gick till en Western style bar och delade en flaska mousserande. Dominique var väldigt rolig, och jag skrattade mycket.När vi skiljdes åt så gick jag ner till hamnen för att se skylinen by night. Satte mig där på en bänk, och gick sedan på en lokal restaurang och prövade milk tea. Det är en av specialiteterna här, de är väldigt stolta över det verkar det som. För mig smakar det som te med mjölk i. Eftersom mamma alltid har druckit det på morgonen hemma så är det inget speciellt riktigt för mig. För att vara ärlig, så är jag inte teets största fan generellt, och speciellt inte med mjölk i, haha. Men nu har jag testat i alla fall. Mitt mål är att äta/dricka alla tre föremål på vår Hong Kong specifika berlock, först då får jag köpa den. En av tre avklarad; pineapple bun och egg tart kvar! Födelsedagsdygnet startade kl. 00:04 med sång från mamma och pappa. Det gjorde mig glad och fick mig att känna mig mindre ensam. Efter sömn åkte jag över till Central på HK Island och åt lyxfrukost på ett hippt kafé med islatte och avokadomacka. I West Kowloon där jag bor är det mest lokala som bor, så här kan jag få lokal mat. När jag vill åt mera hippa, instagramvänliga ställen är det mera på HK Island. Det är mera den stilen som jag är van vid och tycker om. Men på detta sätt får jag ta del av bägge.  När jag hade laddat energin så började vandringen upp till Victoria peak, den högsta punkten på HK Island som är en most visit här. Det finns en linbana som går upp, men jag ville gå. Hade läst att man helst skulle ta västra vägen för den var inte lika brant som den gamla vägen upp. Helt plötligt finner jag mig själv på den branta vägen såklart. Och denna dag är det varmt. Det finns en väderapp här som är från Hong Kongs väder observatorium. De skickar ut varningar om vädret. Efter som åska är vardagsmat, och kraftiga regnskurar så är det bra att ha den på. Den meddelar även om tyfonvarningar. Denna dag, går den ut med en värme varning. Men jag har ju redan bestämt att jag skall vandra upp, så då gör jag det. Och värme, det är väl härligt så länge man är förberedd. Packade väskan med två vattenflaskor innan jag gick hemifrån, en påse jordnötter och klädde mig svalt. Och det är jag tacksam för. Svetten rann på ställen jag inte ens var möjligt. Tröjan åkte av efter ett tag så gick i sport bh, det är inte vanligt.. Stannade några gånger under vägen och återhämtade mig. Men jag är glad att jag gick, det är en del av upplevelsen!Först kommer man upp till där linbanan slutar, och där finns en plattform byggd som man kan se utsikten från. Men jag tänker att jag med stor sannorlikhet kommer att gå dit med någon/några som kommer att hälsa på mig under året, så jag fortsatte istället för att nå den faktiska högsta punkten. Det var ytterligare ca 15 minuter, och det var så värt för att få uppleva tystnaden och naturen högre upp. Utsiktsmässigt var det inte så stor skillnad, men just för att de flesta turisterna stannar vid linbanan var det så tyst som jag inte har märkt av i staden fram tills dess. Man kan dessvärre inte ta sig högst upp på toppen, och dit man hamnar är man något skymd av själva toppen. Det var en tysk kille där också, och vi gick istället till en annan närliggande topp där man fick bättre utsikt över staden. Trevligt med sällskap!Vi skildes upp på toppen då han skulle ta linbanan ner. Jag började istället gå andra hållet ned. På vägen började det åska, men det var avlägset. Även om denna väg kändes som den var längre i meter, så gick den väldigt mycket snabbare i och med att det var nedför, haha. Men jag är nöjd med min första HK hike! För kvällen gjorde jag mig fin och unnade mig ett besök till Ritz-Carltons bar på 118de våningen. Jag tog en drink som hette fire och åt sushi med utsikt över ett kvällsbelagt Hong Kong. Det var en annorlunda känsla att sitta själv på den typen av ställe. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra; ska jag läsa min bok? Men det blev att jag tittade ut, och tänkte på hur fantastiskt det ändå är att jag befinner mig här. Jag hade aldrig kunnat ana att jag skulle vara den personen som skulle hamna i en sådan här tjänst med dessa möjligheterna. Allt jag har gjort är att vara mig själv. Från mitt perspektiv så kändes det inte så märkvärdigt, jag känner mig inte märkvärdig, jag är ju bara jag. Men skulle jag höra talas om någon som är 25 år och arbetar inom finans i Hong Kong så hade jag tyckt det var superspännande och imponerande. Jag kanske måste positionera mig själv från en annans synvinkel oftare för att inse mina bedrifter. Det är sällan jag tar tid att stanna upp och reflektera över vart jag är och vad jag vill, jag kör oftast bara på. Så det var en perfekt stund att göra detta på. Jag är redo att göra detta till ytterligare ett fruktbart och givande år.