En minut åt gången

När hjärtat rusar så hårt och så fort att det känns som att bröstkorgen ska slitas sönder på riktigt. När man inte längre får någon luft och tårarna bara rinner fastän du har gjort allt i din makt för att hålla dom tillbaka, allt i din makt för att inte vara svag. Det känns som att marken under mina fötter försvinner. Helt plötsligt och helt utan någon som helst chans att försöka rädda mig själv bara faller jag. Och det går fort. Det är en lång bit ner, men tillslut landar jag där pladask. Och om möjligt så känns allting helt plötsligt kanske ännu liten värre än vad det faktiskt gjorde innan. Jag vet att jag har klarat mig igenom mycket tungt och svårt här i livet, levande. Men hur jag ska komma levande ut på andra sidan av det här, det vet jag inte. En minut åt gången.