16/2 2014

Blir så less. Så trött på all orättvisa och att det alltid är du, den finaste av dom alla som råkar ut för allt. Jämt. Om det finns någon slags gud eller något annat övermänskligt fenomen så är det dags att det visar sig, helst typ NU.  HATAR att känna såhär, känner mig så jävla otillräcklig och värdelös när man inte kan hjälpa dig. Vill inget hellre än att du ska få må bra någon jävla gång, helst nu. Det äter upp mig och många många andra inifrån och ut att behöva se dig såhär och veta hur du har det. Tackar gud (som inte verkar existera) att Du är den som lider minst just nu, du har redan under dina snart åtta år fått utstått så himla mycket mer än dom flesta i din ålder och det är så jävla orättvist. Men du är stark och envis, du har kämpat och klarat dig igenom så mycket så visst kommer du att klara av det här också.  Men bara för att du kan klarar dig igenom det betyder det inte att du ska behöva utstå all skit jämt.