OM ATT ALLT ALLTID ÄR SÅ UNDERBART OCH OM ATT BLI PERSONLIG

"Vore kul om du var mer personlig! Du skriver enbart hur hög du är på livet och alla fester/middag etc är alltid lika underbara. Du skulle nog vinna på att skriva mer om de dåliga dagarna och visa oretuscherade bilder! Exempelvis, vad hände med pojkvännen du hade för ett par veckor sedan? Vad är dina svåraste utmaningar i livet? Jag får känslan att du vill vara en förebild gällande hälsa och just den psykiska hälsan är extremt präglad av sociala media! Var en förebild och våga visa livets Alla dagar, oavsett humör, filter eller aktivitet :)"  Fick denna kommentar för ett tag sedan (men sedan hade jag glömt bort inlägget i arkivet), så tänkte svara på den nu. First of all så tycker jag faktiskt att jag är ganska personlig redan. Eller det är åtminstone det jag vill vara. Jag vill vara personlig eftersom att jag är väldigt öppen som person. Jag har ju redan skrivit ett eget inlägg om mig och Johan (och nej jag berättar verkligen inte allt i det inlägget men jag måste ändå respektera honom/hans känslor med). Dock gjorde vi slut i februari, så är ju ett tag sedan. Men missuppfatta mig inte - jag svarar mer än gärna på frågor om killar/förhållanden - så det är bara att fråga på! Och vad gäller mer vardagliga bilder har jag nyligen börjat med sådana inlägg, så det kommer bara bli mer och mer sådant framöver.  Om vi istället fokuserar på varför jag bara skriver om att jag är hög på livet och att allt är så himla underbart hela tiden - så kommer jag säkerligen göra er riktigt besvikna på svaret. But here we go: jag är extremt positiv och glad som person. Men framförallt är jag oerhört tacksam och uppskattar alltid massor i min vardag. Där av blir det mycket "vi hade det underbart när vi...." och "fasen vad jag blir hög på livet när jag är med dessa människor". Haha och jag vet mycket väl att det är så jag skriver. Men när jag skriver så - så menar jag det alltid. Förstår att vissa kan störa sig på den här sidan hos mig, men alla som står mig nära vet att jag är såhär. Hög på livet - varenda jäkla dag! Men jo, självklart finns det undantag! Vissa dagar svävar jag inte på rosa moln utan har som alla andra människor mina dalar med. Än en gång: jag har dock den förmånen att detta inte sker speciellt ofta. Jag önskar att jag kunde berätta om någon stor utmaning eller svår period jag haft i livet och hur jag tacklat den. Tråkigt nog har jag inte något mer intressant än några break ups eller bråk med gamla pojkvänner att berätta om. De gånger jag mått riktigt dåligt har varit när jag varit i dåliga relationer. Då har jag däremot löst det (antingen pratat om det, tagit en paus eller gjort slut). Det där lät dock enklare än det varit. För visst har det funnits tvivel, ångest och velande. Samtidigt som jag haft pojkvänner som gjort slut med mig eller till och med varit otrogna. Så givetvis har jag haft dåliga stunder i livet jag med, men jag är ändå ganska bra på att se till att jag mår bra igen. För om jag mår dåligt gör jag allt i min makt för att må bra igen och vet tack vare erfarenhet hur jag ska nå dit.  Det kanske låter kaxigt, men det är inte meningen. Men just nu känner jag mig så pass självständig, säker i mig själv och kanske det viktigaste - jag känner att jag vet min plats i livet och jag vet vart jag vill. Detta gör mig lugn och lycklig i själen och jag ser fram emot att vakna upp till en ny dag, varje dag. Jag är ledsen men det är såhär jag är - jag är en jobbigt livsglad jäkel.  Men trots det faktum att jag är lycklig så har jag ju givetsvis utmaningar som jag handskas med. Just nu kämpar jag ju med mitt egna företag som jag drog igång på riktigt med nu i september. Detta var något jag mådde psykiskt dåligt av i augusti då jag var stressad över hur det skulle gå. Skulle jag få tillräckligt mycket uppdrag/kunder? Skulle jag få ihop det ekonomiskt? Hur skulle jag nå ut till nya kunder? Jag hade tusentals frågor i mitt huvud och så jobbade jag nästan 60 timmar de veckorna. Jag var helt slut. Sedan drog jag efterlängtat till Torekov där jag bara samlade mina tankar, andades, räknande en massa och insåg till slut att det här kommer fan att gå vägen! Nu känns det mycket bättre igen, hösten känns så himla rolig och nya uppdrag strömmar in. Kan inte vara mer tacksam för det! För att knyta ihop säcken och detta långa inlägg vill jag bara än en gång påpeka att jag gärna tar emot frågor att svara på och önskemål på inlägg så löser jag det! Som sagt så älskar jag att vara personlig och delar gärna med mig mer om mig själv/mina tankar med er.  PUSS <3