You can kiss my ass goodbye

Vill tacka er alla, ni fina som tittar in här, för era stärkande ord. Flera stycken har hört av sig efter att jag skrev inlägget om psykisk ohälsa och även efter senaste inlägget om att bli sårad. Som jag sagt förut, om jag bara kan nå ut till någon annan om det jag brinner för, tystnaden om psykisk ohälsa, så är jag glad och tacksam. Så tack!    När det gäller min lilla hjärtesorg, just nu mår jag helt okej. Jag umgås med nära och kära och är glad att jag slipper vara ensam. Man tänker inte lika mycket när man är runt andra människor och jag skrattar, vilket jag verkligen njuter av! Det överraskande är att jag inte alls är så ledsen som jag trodde att jag skulle vara nu. Det var värst där och då när jag insåg att jag ännu en gång hade blivit lämnad av någon jag verkligen tyckte om. För mig hade det blivit så pass seriöst efter några månader, eftersom att jag så sällan släpper in någon ny innanför mina "murar". Det var jobbigt för att jag verkligen hade släppt in den här människan i mitt liv och i min familj. Jag hade byggt upp en förhoppning om framtiden och jag var beredd att gå genom eld och lågor för det. Det är klart det är jobbigt när personen man känner så för inte känner lika dant tillbaka men samtidigt så inser jag ju att jag har haft framtidsplaner och klarat mig själv innan också, så varför skulle jag inte göra det igen nu?    Men det är klart det gör ont vissa stunder, när man hör en låt eller ser något som påminner om personen. Men det är som att jag kommer på mig själv när det skär till i hjärtat. Jag har för mycket att vara glad över för att vara ledsen över detta. Jag ska göra några resor, jag har fantastiska människor omkring mig och det är snart sommar. Då försvinner den här hjärtesorgen direkt! Livet är för kort för att gå runt och vara ledsen över att jag förlorade en människa jag brydde mig om när jag har så många andra. Jag tror att det känns så pass lätt som det gör på grund av att jag inser att den där relationen egentligen inte var rätt för mig och antagligen dömd att misslyckas från början. Men sånt försöker man ju med hela sin själ att tränga undan när man är förälskad i någon, för man vill så gärna att det ska funka. Men nu gjorde det inte det och jag inser att det antagligen var lika bra. Så det är som att jag upplever sen slags lättnad också.   Jag behöver nog något stabilt om jag nu ska vara med någon. Någon som jag vet verkligen kommer finnas där, någon som får mig att känna mig lugn. Sen så vet ju jag att jag inte är den typen av tjej som står i någon annans skugga och trycker. Det är ju lite det jag gjort nu, jag tryckte ner mig själv för att jag så gärna ville vara till lags för att jag verkligen ville vara med den här personen. Men jag är ju inte sån, jag vill gärna tro att jag har en stark personlighet och kan lysa på egen hand. Jag vill inte vara beroende av någon annan, aldrig någonsin! Jag tror inte på att ensam är starkast, för man behöver människor man älskar i sitt liv. Men jag tror inte att man måste ha en partner för att må bra, man tar sig nog jävligt långt på egen hand också.    Det känns pissigt att de förhoppningarna jag hade på personen inte stämde och att jag hade känslor som inte var besvarade men jag antar att det är så livet är. Man kommer såra och man kommer bli sårad. Jag är rädd att det ska göra det ännu svårare för mig att få känslor för någon annan i framtiden men samtidigt så vet jag ju att man inte kommer komma undan det där. Jag hatar att bli besviken och att det verkligen inte blev som jag tänkte men nu får jag väl försöka hitta tillbaka till det jag hade innan jag träffade den här personen. Som sagt, jag mådde ju bra då så då kan jag göra det igen. Ingen annan är faktiskt värd mina tårar, så jag tänker inte spilla fler av dem på det här misslyckandet.    Det suger när man har missbedömt en annan människa och situation men jag antar att det är okej att bli sårad, må dåligt och sen komma igen och träffa någon ny. Man kommer väl träffa några stenar innan man hittar en diamant så att säga. Haha så otroligt klyschigt det lät men det är ju sant! Jag trodde att jag verkligen hade träffat någon som var bra för mig och att det då var värt all skit jag gått igenom men jag hade fel. Men då betyder det att jag kommer träffa någon annan som jag kommer känna så för och då kommer det vara rätt. Då kommer det verkligen vara värt all skit på riktigt! Men ja, jag är arg över att jag mått dåligt och slösat min tid nu men jag får försöka släppa det och fokusera på framtiden.    Kärlek är inte mitt favoritämne just nu så jag vill nog vara själv ett tag. Jag vill verkligen hitta mig själv igen och bli mer självsäker. Så det tänker jag göra! Nu har jag ingen annan som jag någonsin behöver tänka på att anpassa mig efter, jag kan göra det jag vill utan att ha dåligt samvete för det! Jag ska se till att jag får allt jag vill ha och lyckas med allt det jag vill. Sen förtjänar jag att träffa någon som tycker om mig lika mycket som jag tycker om den. Man förtjänar ju aldrig någonsin mindre än det så man ska inte bara nöja sig, aldrig! Jag ska vara med någon som jag har roligt med, som tycker om mig för den jag är och som vill lika mycket som jag! Man får nog faktiskt vara så pass kaxig och säga också att det är den andra personen som ska vara ledsen för att den förlorade en sådan amazing tjej som mig! Haha!    I värsta fall så slutar jag som en crazy cat lady i en ensam stuga i skogen men då får det väl vara så! Det kan säkert bli rätt nice. Då får jag se till att hålla mina kissar välvårdade och sen njuta av vacker natur och äta blåbär. Jag gillar verkligen blåbär. Nä men hur som helst, jag förtjänar bättre än det här. Det gör alla tjejer!