Where is our kingdom, our peace and our love

Världen vi lever i idag är inte en värld som jag vill leva i. Det är fruktansvärt ful, hård, kall och orättvis. Den är allt vi inte vill att den ska vara. Det är inte världen som det är meningen att vi ska leva i. Det finns bara en vars fel det är, människans. Människan har blivit besatt ut av makt och missbrukar det.  Det känns som om vi har levt lite som i en bubbla, skyddade mot allt de onda som händer i de andra länderna. Vi har levt våra liv som ingenting i stort sätt. Man har suckat när man har tittat på nyheterna, suckat åt hur hemsk världen är. Men man har inte riktigt kunnat ta till sig det, för det har känts så långt borta. Det har känts som om det inte är någonting som skulle kunna hända oss. Vi skulle väl aldrig hamna i något krig, vi kommer väl alltid vara lilla landet lagom? Vi trodde vi var trygga, besparade från allt det hemska som händer runt omkring oss medans vi sitter och äter middag och klagar över en lång dag på jobbet. Nu vet vi inte längre. Sen så sa det bara pang. Jag vet inte riktigt exakt vad som utlöste det men plötsligt så vaknade vi till. Hela landet fick upp ögonen och bara gapade. Kanske för att det smäller högre än någonsin runt omkring oss. Världen är så infekterad. Det går inte att blunda längre, det går inte tänka att "det där kommer aldrig hända i vårt land" längre. Vi vet inte vad som ska hända. Ska det bli ett tredje världskrig? Är det redan ett? Kommer terroristerna komma hit? Varför höjer de säkerheten? Varför är alla så rädda? Världen är ingen trevlig plats, det är ingen plats vi vill uppfostra våra barn på. Men händer, det gör det. Alla är rädda, ingen litar på någon. Man är alltid på sin vakt. Man vet aldrig när det smäller, alla kan vara misstänkta. Det är så sjukt och det är egentligen konstigt att världen inte går under av paranoia. Hur blev människor egentligen så onda? När slutade de älska? Ingen föds ond, en liten bebis föds bara full av kärlek och har ingen aning om det hemska i vår värld. Så ingen föds ond, det händer något på vägen.  Mycket handlar tydligen om religion också. Man ska väl inte uttala sig för mycket om någon som man inte är helt insatt i men jag kan bara inte tro att det finns någon religion som säger att det är rätt att döda. Jag kan bara inte tro det, det är ju så absurt! Att döda leder inte till någonting gott, det bringar bara mer hat till vår värld. Vi behöver inte mer hat här! Det är så vidrigt! Hur kan man leva med att avsluta liv som om de inte var värda mer än lite ogräss som man rycker upp ur rabatten? Familjer splittras, fattigdomen sprider sig som en löpeld, barn växer upp utan föräldrar, barn dör av undernäring, hem bräns ner, människor flyr från sina länder och lever sina liv på gatan och de onda människorna visar sig mer och mer. Det förgör oss. Om det finns en Gud så kan han inte vara stolt över oss. Vi måste vara ett stort misslyckade i hans ögon, hela människorasen. Hur vi behandlar varandra, djurlivet och jorden vi lever på. Vi kastar bort gåvan som vi fått äran att uppleva, vår värld, som ingenting. Kanske skulle vi behöva ett nytt Big Bang? En stor, stor smäll som utrotar oss som dinosaurierna. Så kanske det kan komma nytt liv sen, nytt liv som får en ny chans att ta vara på vår värld? Fast det lär ju inte hända och man VILL ju leva.  Man vill leva för att se sin familj växa upp, man vill få se hela världen, man vill känna sanden mellan tårna, vinden i håret och känna lukten av havet, man vill hinna testa alla sorters maträtter, man vill göra nytta och man vill uppfylla sina drömmar. Man vill inte dö, man vill leva. Men varför är världen som den är och hur länge till ska det vara såhär? Ska det alltid vara krig i vår värld? Ska det alltid finnas de som svälter ihjäl och de som kan äta ihjäl sig? Ska vissa länder fortsätta dö av sjukdomar som vi blev vaccinerade mot som ingenting när vi var barn? Ska det vara såhär fruktansvärt orättvist? När de ska goda besegra de onda? För de goda vinner väl alltid, eller?  När ska hela världen förstå att alla människor är lika mycket värda? Oavsett religion, kön, storlek, rang, pengar, hudfärg och sexuell läggning så borde vi kunna leva i fred! Vi består ju alla av samma sak, vi alla har ett hjärta innanför revbenen och en hjärna innanför pannbetet. När ska alla börja använda sig av de organen så som de ska användas? Använd ditt hjärta för att känna och sprida kärlek och använd din hjärna för att tänka ut vad som är rätt och fel. För just nu så är det så mycket som är fel.  I tider som dessa så måste vi ta hand om varandra. Det är extra viktigt nu att visa medmänsklighet och kärlek om vi ska lyckas vinna tillbaka vår värld till det goda igen. Jag förstår att det alltid kommer finnas de människorna som vill andra illa och som orsakar förödande situationer men så som världen ser ut idag, så kan vi bara inte ha det föralltid. Jag blir så rädd när jag tänker på det, rädd för människor och rädd inför framtiden. Jag ber med hela min själ att det ska bli ljusare i hela världen. Att människor ska få hopp igen.  Samtidigt så kan vi inte bara sluta leva. Vi kan inte låsa alla dörrar, dra ner alla persienner och gömma oss i våra källare. Vi måste fortsätta gå upp ur sängen, gå till jobbet, laga middag och planera julen. Vi kan inte bara lägga oss ner i sorgen och sluta leva. Världen måste fortsätta snurra på något sätt. Men vi kan hjälpa andra genom att hjälpa till så gott det går! Vi kan vara vänliga, vi kan fånga dem som faller, vi kan skänka pengar, vi kan utbilda oss till läkare, politiker, poliser och så vidare, vi kan åka som volontärer, vi kan skaffa fadderbarn, vi kan köpa vaccin som skickas till barn i andra länder istället för den senaste iPhonen. Det finns massor vi kan göra. Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Det räcker med att googla på välgörenhet så kommer internet med massor av förslag. Så gör något, gör det du kan. Jag ber inte bara för Paris, jag ber för hela vår värld. Jag ber för dig och jag ber för mig.