There is always a new day

Jag måste ägna ännu ett inlägg åt tankarna kring det nya året. Jag har som sagt en hel del nyårslöften, eller livslöften ska det ju vara, och om jag försöker följa dem så gott det går så tror jag att jag kommer växa något otroligt som människa och bli trygg i mig själv. Om ett år så hoppas jag att jag har lärt mig massor av nya saker och att jag är glad. Att få vara glad betyder allt för mig efter denna vidriga depression. Jag uppskattar varenda litet leende som jag får på mina läppar och varje skratt är som fyrverkerier i kroppen, det är underbart! För ett par dagar sedan så fick jag dock en käftsmäll. Inte bokstavligt talat men ja, det kändes så. Jag fick höra att jag verkar ganska vilsen. När jag fick höra det så tog jag lite illa upp först, för det är verkligen inte så jag vill att andra människor ska uppfatta mig. Men när jag sedan funderade på det så upptäckte jag att jag kanske faktiskt är vilsen.   Jag har alltid älskat att planera och jag har ju dessutom ett litet kontrollbehov. Jag får ångest om jag inte känner att jag har kontroll och koll på läget. Jag har alltid haft mycket drömmar och sett till att ha mitt liv planerat för att inte missa något. Jag har alltid varit stensäker på vad jag vill göra. Jag var i alla fall säker enda tills dagen efter studenten. Jag har ju sagt att efter studenten då, då ska jag börja leva livet och förverkliga alla mina drömmar. Sen var lite som att gå in i en glasvägg. Jag vet inte hur, var eller när jag ska börja förverkliga dessa drömmar. Jag har ju upptäckt att lever det gör man hela tiden och att tiden går och världen fortsätter snurra vad jag än gör. Det känns faktiskt lite som om jag gått runt i ett töcken och bara yrat. Jag har lyckats må relativt bra och skaffa mig ett jobb men sen känns det som om allt stått helt stilla. Jag vet liksom inte riktigt var jag ska börja.    Men kanske är det helt okej att inte ha hundra procent koll hela tiden, det är nog omöjligt till och med. Det kanske är okej att inte veta exakt vad man ska göra när man är nitton år gammal heller. Ja, det är faktiskt okej! Jag har hela livet framför mig och jag har tid till att göra allt som jag vill. Det betyder inte att jag har tid att sitta och glo in i en vägg vareviga dag bara för att jag är ung men jag behöver kanske inte få panik riktigt än. Det jag mer ska oroa mig för i sådana fall är min rastlöshet och känslan av att sitta fast och inte komma någonstans. Jag vill ju så gärna komma iväg och se och vara med om nya saker. Jag har varit i samma stad så länge nu, hela mitt liv med andra ord, och jag måste bara få komma iväg! Men jag måste lära mig att ta en dag i taget och sluta stressa över allt. Jag har ju dessutom insett att man kommer inte långt utan pengar, så det enda jag kan göra nu är att jobba, tjäna pengar och spara dem. Sen kommer jag komma iväg, det är jag säker på!    Jag har rätt höga förhoppningar på det här året och självklart känns det lite läskigt eftersom att jag inte vill bli besviken. Men det känns rätt okej ändå för att om jag inte hinner med allt det här året så kommer det ett nytt år sen. Precis som om man inte lyckas varje dag så kommer det alltid en ny dag. Ja enda tills jag dör vill säga men dit hoppas jag att det är ett bra tag kvar. Nu måste jag bara skriva ner alla förhoppningarna jag har på det här året så jag har dem samlade någonstans förutom i huvudet.    * Jag hoppas att detta är året jag tar mitt körkort och skaffar en egen liten bil. På så sätt så blir det en stor befrielse för mig att jag kommer kunna röra mig mer utan att bli hindrad av Östgötatrafiken. Så är det att bo på landet! Plus att CV:t ser mycket bättre ut om man kan skriva dit att man har körkort. Jag hoppas även att jag då kommer kunna åka iväg på några mysiga roadtrips!    * Jag hoppas att detta är året när jag får åka till London för första gången. Bara få komma iväg en weekend och se alla de stora sevärdheterna där. Jag har varit sugen på det länge nu.    * Jag hoppas att detta är året jag börjar närma mig min drömkropp. Jag har verkligen beslutat mig för att leva en mer hälsosam livsstil med träning och bättre mat. Jag vill verkligen få må bättre både fysiskt och psykiskt med hjälp av en bättre livsstil.    * Jag hoppas detta är året jag får ihop tillräckligt mycket pengar för att åka iväg utomlands och gå i bartenderskola, åka iväg som volontär och kämpa för något jag bryr mig om eller åka iväg till Portugal och läsa portugisiska samt gå i surfskola. Jag vet att alla tre projekten kan bli svåra att hinna med och ha råd med, men jag hoppas att jag i alla fall kommer iväg på en grej i år!    * Jag hoppas detta är året jag tar en kurs i teater och/eller piano.    * Jag hoppas detta är året när bloggen går bra och blir uppdaterad med mer jämna mellanrum haha!    * Jag hoppas detta är året jag tar upp fotograferingen på allvar igen, för jag vet ju hur lycklig det gör mig.    * Jag hoppas detta är året då jag får fylla min kropp med mer konst. Jag vill tatuera mig och införskaffa en och annan piercing.    * Jag hoppas detta är året då jag kommer en bit på vägen med min bok.   * Jag hoppas detta är året jag äntligen blir anställd av Fritidsresor och får åka iväg som reseledare/barnledare.   * Jag hoppas detta är året jag blir friskförklarad från denna vidriga depression! Jag hoppas jag kan få må bra nu och slippa de där riktigt mörka återfallen. Jag förstår att man inte kan leva utan att vara ledsen och ha det skit ibland för jobbiga saker komma att hända en oavsett men jag vill inte vara sjuk längre. Jag vill få vara mer glad än ledsen och trappa ner med medicinerna. Depressionen har lärt mig så mycket om livet och gjort mig till en starkare människa men den kan faktiskt gå och dö nu och lämna mig ifred!