Update

Helt ärligt händer det så mycket runt mig och runt om i världen just nu att jag inte riktigt vet var jag ska börja. Om jag ska börja någonstans. Sen jag fick familj har jag ändrats ganska mycket i vad jag vill och vad som är fokuset. Förut var jag osäker på om jag ens ville ha barn eller om jag bara ville ut och utforska hela livet. Men sen mötte jag Marcus och ja, med honom vill jag ha barn. För det är ju så jag har tänkt - finns det någon man som är bra nog att skaffa barn med? Och ja, Marcus och jag kommer vara oense om massa saker när det kommer till barnuppfostran och massa andra saker - men jag litar på honom och litar på att han kommer göra sitt bästa även om vi säkert kommer bli förbannade på varandra många gånger och tycka olika.Jag vill ha hundar och jobb, gård och en inhägnad gräsplätt till hundarna. Jag vill resa, skaffa körkort och gifta mig. Allt i sinom tid. Allt behöver inte hända snabbt eller snart, men någon gång VILL jag alla de sakerna.Nästa vecka är jag på Wången och är ledare för ett läger. Ska bli kul att få göra något annat och träffa lite hästar och människor. I helgen ska vi på Steinkjerfestivalen. I Östersund ska vi träffa en schäferkille. Just nu ser jag ganska mycket ljus, men fyfan vad mörkt det har varit vissa dagar. Med mycket oro, stress och tårar. Det jag egentligen vill komma fram till är att det här med att "om du är med den rätta så känns allt fantastiskt" är bullshit. För fyfan vad jag älskar Marcus och vet att han är min och att jag kan lita på honom och att han älskar mig mest av allt (och Kopa). MEN, det händer alltid saker i livet och bara för att man älskar varandra och är med varandra betyder inte det att man inte kan vara ledsen för tusen miljoner andra saker eller att man kan bråka ibland eller tycka olika.Jag är mitt gladaste jag nu, med honom. Men det betyder inte att jag inte är ledsen ibland eller arg. Och att livet sker omkring en. Vi har det i alla fall väldigt bra tillsammans och vi fokuserar på att fixa för framtiden men samtidigt njuta av nuet.