SPOOKTOBER

Livets månad har precis passerat och jag känner mig på toppen av livet. Det surrar i mina celler, jag känner mig på språng, pigg, vaken, nyförlöst och lättad. Jobbet är betungande i vissa delar i vanlig ordning men som helhet är det faktiskt ganska bra nu. Lägenheten är min trygga famn, min fina, mysiga, nyrenoverade lilla pärla. Tänk att jag haft möjlighet att göra allt detta själv, för egna pengar. I oktober hann jag med två Halloweenfester, ett besök på Kolmårdens djurpark och vildmarkshotellet, en tripp till Kalmar och en till Söderköping. Lite spa hanns också med samt mängder av kvalitetstid med kvinnan i mitt liv. Det finns ingen som henne. Jag tackar min lyckliga stjärna att jag av en sån slump sprang in i någon som kunde läsa min själ, tala mitt språk och förutsättningslöst och fördomsfritt ta mig precis som jag är, med skavanker och allt. Ibland tror jag det är för mitt fula hon älskar mig… Det finns nog allt hopp för mig i detta livet. Mörkret finns alltid kvar… som en blöt filt över mitt hjärta, men jag fryser inte längre och det är inte lika tungt att andas. Vi får väll se vad jag känner imorgon när det stora resultatet landar. I en värld där demokratin är på tillbakamarch känner jag trots det att jag faktiskt nu vågar hoppas. Fan va deppigt om jag skulle ha fel… det visar sig i tonen på nästa inlägg.