När knopparna brister och färgen får liv.

Vi har sett körsbärsblommor. Första gången var en kall men solig dag i Kyoto utanför Kejsarpalatset. Knopparna hade inte riktigt brustit ännu, men om man tittade noga kunde man skymta blyga, rosa blad titta fram från det bruna höljet som omslöt det. Den andra gången var utanför Osaka Castle, än en gång en kall men solig dag, men denna gången hade fler blad vågat sig ut mot solen och sträckte ut sig så långt det bara gick. Nån gång vill jag berätta för dig om just dom knopparna. Inte om coronavirusets utbrott eller dom trötta, långa dagarna i skolan. Om frustrationen att inte bli förstådd eller hur hemsk människa man känner sig när man just insett att man ätit hajfenssoppa. Nej, jag vill berätta om knopparna, om neonskyltar som lyser upp mörkrets intrång, om varm sake och hur mättnaden känns efter lite för mycket sushi. Japan är ett land av motsättningar. Peter sa "låt Japan ta dig", och det är exakt vad som håller på att ske.