Barndom, perfektion och inredning

  Idag är en bra dag för att reflektera lite över livet... Ni vet, sådär som man gör lite då och då...   Ibland kan jag fundera lite på vart man fått sina intressen ifrån, och ju mer jag funderar desto tydligare blir det. I min familj har jag och min syster alltid haft väldigt mycket att säga till om, speciellt jag då jag alltid haft en extremt stark vilja. Jag minns så väl när jag var 6 år och självklart fick bestämma vilka tapeter jag skulle ha i mitt rum. Mamma tog med mig och min syster till tygaffärer för att välja gardiner som nästan byttes oftare än vad vi bytte lakan. Ska tilläggas att min mamma har en stor walk in closet med endast gardiner...     Hemma hos oss , när jag växte upp har det alltid varit viktigt att ha det hemtrevligt. Det ska vara liv och rörelse, det ska vara färska blommor och det har alltid varit väldigt fint då inredning ständigt varit ett centralt fokus, även om stilen skiljer sig avsevärt från 80-talet till hur det ser ut idag.    Jag är helt övertygad om att vår barndom formar oss till de mäniskor vi är idag, vare sig vi vill det eller inte. Tack vare att mina föräldrar alltid brytt sig mycket om hemmet, gör även jag det idag, dock är jag kanske lite mer nördig än vad mina föräldrar är...   Jag har alltid haft ett stort behov av att uttrycka mig och har nog alltid varit ganska estetiskt lagd i själen medan min hjärna... kanske inte lika flummig.   Jag tror därför att inredning och arkitektur är det allra bästa valet för mig att syssla med då det reflekterar värderingar som jag kommer ifrån, mitt behov av estetiskt uttryck men också den ständiga perfektionen i konstruktion och precisa mått som krävs för utformning av ett rum. För det finns ett stort behov och mått av strävan efter perfektion och total kontroll, och jag har idag hittat det bästa sättet att förvalta det på. Ett fokus som inte bara gör mig gott, utan också sätter guldkant på min och förhoppningsvis någon annans vardag i framtiden.   Hanna Elisabeth