Vi orkar när vi orkar, och samlar kraft när vi behöver.

Att älska det man arbetar med. Jag har verkligen blivit sån. Att det är så otroligt viktigt för mig att trivas med det jag gör. Vi spenderar (minst) 40 timmar per vecka på vårt arbete. (Den större delen av vårt liv). Är det inte en plats vi mår bra eller trivs på, så är den platsen fel. Jag har senare år lärt mig att inga pengar i världen är värd en vardag du inte mår bra av.  Därför är jag så otroligt lycklig över att trivas i och med mitt arbete. Att vissa dagar orka en veckas arbete på en dag, att råka titta på klockan och den har passerat 21.30. Att vissa dagar inte orka, att vara helt slut, att fumla i en dags mörker. Men att det är helt okej. Och att i det alltid må bra. Vi är bara människor, och vi alla är ständigt i bra eller sämre dagar. Men tillsammans tar vi oss igenom alla de dagarna.  Idag gick jag hem strax innan 17.30. Vart sugen på ett glas vin och umgås med min sambo. Så blev det. Väldigt mysigt och trevligt också. 3 glas rött och pratade nästan jobbigt mycket på bussen på vägen hem.  För blandar man hårt jobb (som inte alltid är en dans på rosor, utan också i allt det roliga ibland är helt kaos jobbigt) med saker man tycker som står en väldigt kärt, då blir livet faktiskt väldigt roligt och fint.  Vi orkar när vi orkar, och vi samlar kraft när vi behöver.  Folk skriver om internationella kvinnodagen, det är fint. Det med. Men jag vill lyfta något annat. För alla. Att trivas med sin vardag, som är den största delen av vårt liv. Man som kvinna, vuxen som barn.