Saknar att vara kär...

Tjollahopp! Nu bloggar jag igen! Det var ett tag sedan senast, men jag är en upptagen person. Det har väl hänt lite grejer. Typ som att jag ska till Side i Turkiet på höstlovet. Ska bli så skönt att komma till värmen även om det typ är Svensk sommarvärme där nu.   Något annat som håller på att hända just nu är att jag håller på att komma över en person (kärlekskänslorna är nästan helt borta). Det känns lite sorgligt eftersom det höll på så länge. Det har liksom blivit en del av mig och nu måste jag ge upp den delen. Börjar bli lite tomt. Jag behöver närhet! Jag är beroende av det! Alltså jag skulle vara nöjd med en liten oskyldig flört, mer kräver jag inte. Det skulle vara så bra. Vilken terapi! Men men, tro det eller ej, jag har otur när det gäller sådant här. Antingen blir jag jättekär och blir friendzonad, eller så blir någon kär i mig och jag friendzonar dem. ELLER så blir vi båda kära och friendzonar ändå varandra. Jupp, mitt liv i ett nötskal! Jag är bara 17 år, jag har hela livet framför mig men ändå. Fatta hur sjukt avundsjuk jag blir när jag ser alla dessa söta par som har varit tillsammans i flera år. Jag vill också ha det. Jag tycker jag förtjänar det. Jag har blivit sårad för många gånger och förlorat två av dem bästa männen i mitt liv - farfar och morfar. Jag behöver KÄRLEK! Jag kanske är för kräsen när det gäller killar (faktiskt mer kräsen med killar än tjejer). Jag vet exakt vad jag vill ha och de finns ju bara i sagor. Är det för mycket begärt att vilja ha ett "Happily ever after" med "Prince Charming"? Jag är 17 år men jag har alltid vetat vad jag vill ha (förutom när det gäller yrke då). Jag vill ha en man (nej ingen tjej, även om jag tycker tjejer är magiska), gärna musiker, som är bra med ord, nördig, generös men framförallt alltid villig att ställa upp och vara där för mig och våra barn (precis som jag kommer göra för honom). Ja, jag vill ha barn. Absolut inte nu, nej aldrig i livet men i framtiden (ok, uttrycket aldrig i livet kanske inte passade så bra in här). Jag vill bo på en vacker och magisk plats där min kreativitet kan flöda fritt. Jag vill gå på romantiska middagar och resa jorden runt - gärna segla jorden runt. Jag vill se saker men med en kombination av kärlek.   Jag har ALLTID varit en hopplös romantiker. Jag kollar på romantiska komedier (och draman) och gråter och snyftar åt dem för det är så jag vill ha det. Det är därför jag älskar gamla filmer. De slutar för det mesta alltid lyckligt. Musikaler är BÄST på det. Sedan har vi då min favoritserie Once Upon A Time. Älskar det! Skönheten och Odjuret är min favoritsaga of all time...och få se det kombinerat med sagan Rumplestilskin = MAGI!   Jag kommer fortsätta att drömma om mitt "happy ending". För jag vet att jag förtjänar det och jag vill ha det och det SKALL JAG OCKSÅ FÅ! Emma och Hook från Once Upon A Time, bästa paret ever...delad första plats med Belle och Rumple <3 (Bild från We Heart It)   Belle och Rumplestiltskin ("odjuret") gifter sig <3 (Bild från We heart it)      Lite Off topic: På foto håller vi på med street photography. Jag, Danni och Mari drog till Gamla Stan och fotade allt som hände i den fantastiskt vackra stadsdelen i min hemstad.    Vi skulle välja tre bilder av dem vi fotade. En skulle vara normalperspektiv, en annan grodperspektiv och en tredje fågelperspektiv. Man skulle dessutom göra en av dem svartvit. Det här är bilderna jag valde:    Nä, nu måste jag sova. Det var skönt att lätta på hjärtat. Goodnight people! <3