Ljusets krigare

Prolog Jag snörade på mig kängorna medan min mor satte upp mitt långa honungsblonda hår i en snar knut. Mina två yngre syskon stirrade på mig med en orolig blick. Kheelan, min ett år yngre bror höll om lilla Alvarie. Min mor hade samma blick. Dock gömde den sig bakom ett leende som skulle göra mig lugn. Det hjälpte inte. Larmet gick. Det var dags. Om bara några minuter skulle jag stiga på scenen i samlingsaulan och min framtid skulle bestämmas. Efter det skulle det inte finnas någon eller något att återvända till.Kapitel 1Kheelan och jag tränade sparkar på varandra medan min mor visade Alvarie hur man gjorde helande dryck. Efter en timme var det dags att byta. Kheelan satte lilla Alvarie på sina axlar och de sprang inåt med skratt som föll ur deras munnar för den obligatoriska läsningen för Alvarie. Att lära sig läsa blir en obligatorisk del av schemat från den dagen man fyller fem år. Alvarie hade precis fyllt fem. Att läsa var det bästa hon visste. Mor skulle lära mig hur man gör en av de farligaste brygderna som finns, den som får ens värsta fiende att dö. När brygden var färdig och min mor hade kollat så att den verkligen var användbar hällde hon upp den i en liten glasflaska som hängde i en silverkedja. Den hängde hon sedan runt min hals och gömde den bakom bluskragen. Senare samma kväll när mina syskon hade gått och lagt mig satt jag och min mor framför brasan där en gryta med helande dryck stod. ”Älskade dotter, det är dags för mig att berätta det nu” sade hon nästan som en viskning. Hon tittade ner i sitt knä, sedan på stjärnorna vars ljus sken genom fönstret och sedan på mig. Hon verkade vara på sitt allvarliga humör och då var det inte artigt att avbryta henne eller fråga henne något av nyfikenhet. ”Det finns en kvinna som förlorade sin själ för kärleken. Hon var havets väktare. Hennes namn var Nerida. Hon räddade sin älskade Foster som var skogens väktare. En dag blev skogen överfallen av de så kallade Mörkerbärarna. Dessa varelser är så mörka och kalla att de kan stjäla allt vårt ljus vi har i vår värld. För att låsa dessa varelser ute från vår värld var Foster tvungen att använda stora mörka krafter. Detta skulle ta livet av honom. Nerida kunde inte se sin älskade dö så hon slöt ett avtal med Mörkerbärarna som innebar att hon skulle ge upp sin själ och sprida skräck på havet tills hon en dag kan ta över en annans kropp.”