SÄLEN - och så var det tyngden på dalskidan

När våra fantastiska vänner frågade om vi var sugna på att fira nyår i Sälen var vi inte sena att säga JA. Efter 26 år kände jag att det var dags för livets första skidsemester. Ska inte sticka under stolen med att jag alltid varit lite skeptisk till det här med skidsemester, hur man kan föredra det framför solsemester? Har dock helt ändrat uppfattning. Det var verkligen jätteroligt att åka skidor och hela grejen med skidstuga, umgänge och mys var helt klart i min smak.  För en som stått på ett par skidor en gång tidigare, och då på en skidanläggning i Småland, var Sälen perfekt. Mysiga och lagom svåra backar. Min kära sambo Sigge hade aldrig tidigare stått på ett par skidor och trots många vurpor första dagen avslutade han med att åka några svarta backar sista dagen. Imponerande. Jag höll mig till de gröna och blå backarna, men var lika glad för det. Älskade även konceptet med att pausa med en kopp varm choklad när man behövde fylla på med energi. Väldigt trevligt.  Nyår firade vi på ett så där härligt opretentiöst vis, med mat och umgänge i vår lilla skidstuga. Det nya året inleddes sedan i backarna och med en härlig promenad upplyst av en brinnande himmel. Kändes långt ifrån alla år som inletts bakis i soffan. Båda har helt klart sin charm, på olika sätt.  Nu är det bara att hålla tummarna för att åkningen har satt sig i muskelminnet, så att man kanske vågar sig upp i de lite svårare backarna nästa gång. För en nästa gång, det kommer det definitivt att bli.