Nissan på äventyr, part 2

Först och främst, mot alla odds, vår vän Nissan tog oss hela vägen genom vårt Aussieäventyr. Amen to that. Vi lyckades till och med få sålt rackaren, utan att gå minus på affären. Plötsligt händer de, som de säger på Triss. Från Brisbane begav jag och Sigge oss norrut. Slutdestination var Cairns och på vägen dit stannade vi på följande ställen. Noosa: Ytterligare en favorit I repris. Hade inte vädergudarna på vår sida denna gång, men lyckades i alla fall få rum på stadens mysigaste hostel – Halse Lodge YHA. Blev endast en kort visit denna gång, men Noosa är verkligen en mysig liten stad. Stranden, nationalparken och gågatan skapar en perfekt kombination. Fraser Island (och Rainbow Beach): Då våra hjärnor var helt och fullt inställda på semester mode hade vi inte en tanke på att dubbelkolla våra papper. Detta resulterade i att vi anlände en dag för tidigt till alla tiders håla, Rainbow Beach. Tydligen ska denna lilla stad ha en av Australiens finaste ständer, men då vädergudarna vaknat på fel sida under vårt besök, var det inget vi direkt kunde njuta av. Tog en promenad till sanddynerna istället, vilket var ganska häftigt. Alla sådana naturfenomen är rätt imponerande. Den främsta anledningen till att vi körde 1,5 timme genom ändlöst med skog för att komma hit, var att många turer till Fraser Island avgår härifrån. Fraser Island, världens största sandö var i sig ganska fantastisk. Dock är gruppen du hamnar i halva grejen här och Team Goon Squad var jäkligt grymma. Två galna engelsmän, en weedälskande amerikan, en fransyska som körde som hon fått sitt körkort på posten, en envis schweiziska och så jag och Sigge. Succé står skrivet i fetstil. Förutom att det är väldigt kul att sladda runt i en fyrhjuling och dunka musik, så var Lake McKenzie, en sjö med det klaraste av vatten och Lake Wabby, en sjö mitt bland kilometer av sand, mina favoriter på ön. Fraser levererade definitivt både skönt umgänge och fin natur. Town of 1770: Efter att ha lastat bilen om möjligt ännu mer än när vi reste runt med mamma och pappa, begav vi oss iväg på en dagskörning från RB till det lilla samhället 1770 Town. För er som är nyfikna kommer namnet av det år som James Cook landsteg på platsen. Utöver fem personer och packning lyckades vi även klämma in en surfbräda i bilen. Ändå lite bra jobbat. Hur vidare bekvämt det var går väl att diskutera, men väldigt trevligt. Town of 1770 var inte allt för mycket för världen, men stadens utkiksplats erbjöd fin utsikt. Stannar man längre än vad vi gjorde ska det även vara en bra surfingstad. Som övernattningsställe var det i alla fall mer än godkänt. Airlie Beach: Gaten till underbara Whitsundays. Staden i sig är faktiskt väldigt mysig. Inte vidare stor, men där finns allt man kan tänkas behöva. Strandpromenaden är definitivt ett stort plus. Från Airlie Beach och vidare norrut trivs alla mysiga, superfarliga maneter väldigt bra, så att bada i havet kräver heltäckande våtdräkt. Lagunen är dock mysig och utfyller sitt syfte som kroppssvalkande källa. För att verkligen få njuta av Whitsundays National Park valde vi att göra en tredagarssegling. Bland alla företag som erbjuder turer lyckades vi vinna på lotto, för jäklar vilken bra båt vi hamnade på. Om ni någon gång skulle ha vägarna förbi, boka med Wings. Utöver ett besök vid Whitehaven Beach blev det även en hel del snorkling under dagarna. Fick se massvis av fina fiskar och koraller och jag hade turen att få simma sida vid sida med en stor havssköldpadda. Sammanfattningsvis, en grym tur. Magnetic Island: En liten och lugn ö, ca 20 minuter utanför kusten. Definitivt en optimal destination om man söker ett bra återhämtningsställe. Vi gjorde inte allt för många knop under vårt korta besök, utan chillade på stranden, drack kaffe, åt glass och promenerade en del. Ibland måste man vila från semestern. Mission Beach: Definitivt ett av de ställen jag blev mest besviken på. Egentligen inte för att det var något dåligt i sig, men det hade ingen charm. Ett väldigt litet samhälle med ganska tråkiga ständer. Vi hade i alla fall lyxen att vara själva i vår sovsal, något som inte går av för hackor. Josephine Falls & Milla Milla Falls: Två vattenfall som båda var värda ett besök. Att sitta och äta frukost helt ensamma på klipporna vid Josephine Falls gjorde att det kvalificerade sig som favorit. Vattnet där var även klarare och härligare att bada i. Milla Milla Falls var i sig ganska tråkigt, men det faktum att man kunde simma igenom och in bakom vattenfallet bidrog till att det ändå var väl värt ett besök. Bara vattenfall i sig är ju jäkligt häftigt och väldigt mäktigt. Och sedan var vi framme i Cairns. Efter månader iväg från Sverige var Café Fika en av favoriterna i denna stad. Tacka vet jag gott kaffe, räkmacka och en lussebulle. Smaken är som baken säger dom och det är verkligen sant. Utifrån vad andra berättat hade jag ganska låga förväntningar på Cairns som stad. Jag måste dock säga att jag blev väldigt glatt överraskad. Visst är det lite trist att alla megagiftiga maneter gör att man inte kan bada i havet, men lagunen är trevlig. Staden i sig är lite sådär lagom stor och omgivningarna är inte pjåkiga. Definitivt en okej sista destination i Australien. Firade även julafton här. Kalle Anka och julskinka i all ära, vi drog ut till Stora Barriärrevet och dök istället. Verkligen som att simma i ett stort akvarie. Knåpade sen ihop någon form av julbordspicknik och tittade på Tomten är far till alla barnen. Klassiker. Det kändes definitivt lite tomt att lämna Australien. Detta land har gett mig och Sigge så otroligt många underbara och ovärderliga minnen och det har varit hemma. Hade det inte varit så jäkla långt från Sverige, så hade det kvalificerat sig som ett land jag definitivt hade kunnat tänka mig att bo i. När vi ändå var så långt hemifrån kände vi att vi lika bra kunde ta oss ytterligare lite längre bort. Vill varna för oerhört makalösa naturbilder i nästa inlägg, även om kameran inte alltid gör rättvisa.