OITNB

Jag har varit lite otålig med att läsa och se serier sedan jag flyttade, men sedan jag började på med nyaste säsongen av Orange Is The New Black så har jag inte kunnat sluta. Hela serien har väl varit sådär. Första säsongen var bra, och säsongen med Ruby Rose gillade jag, men de andra säsongerna var ärligt talat sådana som jag kollade delvist road och delvist irriterad, och en vecka senare hade glömt vad handlade om. Men sjunde säsongen hörni! Bomb! Spoiler alert! Alla karaktärer hade kommit till rätta och var genuina i vad de hade utvecklats till. Fast jag inte skulle kunna sammanfatta handlingen på några få rader så var intrigen helt suverän. Skämtsamt men med allvarlig underton avhandlades immigration, me too-rörelsen och allt den tangerar, abort, spädbarnsdöd, sorg, psykisk sjukdom, demens, barnlöshet, självmord, jämlikhet, mänskliga rättigheter (och bristen därav), mänsklighet och till och med könsstympning. Och så mycket mer. Lite otippat, men ändå inte, var Natalie Figueroa min favorit genom hela säsongen. Hon hade så många one-liners som jag skrattade högt till och kände igen mig i. Den sjunde säsongen lämnar en med många tankeställare och bra eftersmak. Och till skillnad från de andra säsongerna kommer den inte försvinna ur mitt minne nästa vecka.