Krisen är över

Jag hade också en kris. Den kom när jag satt på bussen till Umeå. Det var nämligen då jag insåg, att på måndag kommer jag inte gå till skolan. Nej, faktiskt kommer jag aldrig mer gå till Luspen på måndag. Och det gjorde mig rädd. Rädd, för att jag inte längre har den där säkerheten kvar. Det enda jag har vetat helt säkert, är ju att i höst börjar skolan igen. Så har det alltid varit.   Vad ska du göra i höst då Sofia? Ska du gå på Universitet? - Två frågor jag fått konstant senaste tiden. Och vet ni vad, jag har absolut ingen aning. Jag har inget jobb. Jag har sökt in på universitet, men jag tvivlar på att jag kommer tacka ja. Varför? För att jag inte vill. Så jag har ingen aning. Jag blir kvar i lilla Storuman och har INGEN ANING om vad jag ska göra här! Det funkar på sommaren men på vintern är det inte en bra plan. För då är det mörkt, och kallt. Ingen bra kombination.   Nej, det skrämmer mig att inte veta vad jag ska göra. Att gå på Universitet direkt hade därför varit det naturliga alternativet för mig. Då hade jag vetat och rutinerna hade funnits kvar, om än varit lite annorlunda. Men jag tror samtidigt att det just därför är bra om jag väntar. Kanske behöver jag den här utmaningen? För en gångs skull måste jag fixa det här själv.   Jag hade också en kris, men just nu mår jag ganska bra. Mitt sista skolår var bra, men också dåligt. Ofta mådde jag piss och tyckte inte att något var roligt. Så ska det inte va. Jag kommer sakna fina lilla SA-11, och alla våra underbara lärare. Andtes "gråt inte jag är här nu". Ni är bäst. Jag kommer alltid kunna titta tillbaka på den här tiden och minnas "fan va bra det var". Men, just nu saknar jag inte att gå i skola. Jag saknar inte stressen. Jag saknar inte att sitta uppe mitt i natten och panikskriva. Jag saknar inte medieuppgifterna, sorry Andte. Jag saknar inte att vara en gymnasieelev, och det är egentligen det enda jag förlorar. För jag kommer kunna träffa er andra igen, eller hur?   Även om den här krisen kommer smygandes tillbaka lite då och då känner jag ändå att det kommer lösa sig. Gör som Palm och lyssna på Timbuktu, för jag tror han har rätt. Det är inte nu det slutar, det är nu allt börjar.   Puss på er!   / Sofia     Fler bilder kommer inom kort.