Hatkärlek

  Fyra timmar. Det är 240 minuter. 14 400 sekunder. 14 400 sekunder hade vi på oss att skriva det nationella provet i svenska. Till en början tyckte jag, precis som många andra att det kändes överdrivet länge. Men då sekunderna passerade utan att jag hann så mycket som att blinka så började jag inse att det skulle bli som så många prov tidigare. Jag skulle sitta tiden ut, smått i panik skriva de sista raderna och lämna in min skapelse och känna lättnaden att över att ha de bortgjort. Precis så blev det. Mina fingrar var svarta av blyerts från ett ständigt suddande och en glödande penna. Svart. nattens färg. Huruvida det är ett bra eller dåligt tecken, det återstår att se.   Jag hade varit orolig för skrivkramp. Kunde inte komma ihåg när jag skrev något längre med penna sist. Har en liten bok där jag ibland noterar händelser, tankar, känslor och annat töntigt. De sidorna är ca. lala gånger lalla stora. Tidigare i veckan hade jag skrivkramp efter tre sådana sidor.   Men skrivandet gick rätt bra. Då det var som värst förflyttade jag pennan till vänsterhanden, men det visade sig ganska fort att det tog alltför lång tid, så det dröjde inte länge förrän högerhanden fick arbeta igen. Precis som jag trodde så lämnade jag in provet i slutminuterna, men med 10 minuter tillgodo denna gång. Och jag kände mig genast flera kilo lättare. Som om blyertsen på papperet tyngt ner mig till botten. Resultatet däremot kändes inte lika bra, men hur som haver så är det skönt att det är över. Mitt sista skriftliga nationella prov. Någonsin.   Nu är det bara 62 dagar kvar till studenten. 1488 timmar kvar till dagen då mössan ska sitta på huvudet på allvar. 5356800 sekunder till dagen då vi alla går skilda vägar. Alltså ca 372 nationella prov tills dagen då jag kommer gråta som ett litet barn.   / Linnea