Brist på kända ansikten

Satt ensam på Espresso house idag med en sådan där mysig filt över benen. Röd var den. Avnjöt en vit mocha latte medan regnet sköljde bort stadens synder. Ta en stor, sa expediten. Det skiljer 5 kr, och den är typ dubbelt så stor. Så jag tog en stor, och den räckte nästan tills dess att dropparna slutat falla. Överallt hälsade människor på varandra. Handtag, famntag, klapp och ibland en kyss. Jag däremot satt för mig själv och läste boken som borde vara utläst för längesedan. Jag gillar Skellefteå, än så länge så gör jag det. Men just nu saknar jag vänner och bekanta. Någon som hejdar en på ICA och samtalar en mening eller två. Någon som känner igen en och nickar då vi möts på trottoaren. Visst konverserar (för att använda ett fint ord) jag med människor här också, men känslan är inte densamma. Känslan av att tillhöra någonstans. Missuppfatta mig rätt. Jag vet att vännerna kommer så småningom och som sagt, jag gillar Skellefteå. Men jag gillar Storuman också. Förbaskat mycket. Även om stället inte erbjuder vit mocha latte och röda filtar.     / Linnea