Jag är ju inte en av "dem"?

Hej mina hjärtan! Med risk för ett deppigt inlägg, så vill jag uppdatera er på mitt mående igen. Jag har haft en sämre månad igen, ångesten och så har kommit tillbaka (eller den har väl aldrig försvunnit helt men förvärrats nu).. bla. Var hos läkaren förra veckan och hon föreslog nu att gå in med antidepressiva. Då jag har varit hemma i några månader nu men inte direkt mår bättre. Jag trodde min krasch i höstas bara handlade om att jag var utbränd ifrån mitt jobb, en akut stressreaktion liksom. Så jag sköt återigen bort den lilla känslan av att det kanske är något mer underliggande som utlöst allt detta. Det är svårt att förklara och jag vet inte riktigt när allt började då jag levt med dessa känslor så länge.. men det är många år sedan. Ett krossat hjärta ca 511 gånger.. extrem ledsenhet. Men sen började det mer bli till en konstant omotivation, trötthet, väldigt lätt till tårar, extremt känslig överlag, lätt irriterad, svårt med initiativförmågan.. då menar jag JÄTTE svårt att ta tag i småsaker liksom. Hemma tex, disken, tvätten.. krävs jätte mycket ifrån mig de flesta dagarna att bara ta tag i saker. Vissa dagar har jag jätte mycket energi och allt går super bra. Men mestadels så är det såhär, ingen ork .. och jag har liksom hela tiden gått och trott att det bara är lathet. Just det där med att ta tag i saker. Resten har jag bara skyllt på pms, "jag har väl en extrem form av pms hela månaden om"..Jag gjorde i alla fall ett test ang ens psykiska mående hos läkaren och det visade sig att jag har medelsvår depression. Vad nu det ska betyda?! Jag har liksom hela tiden gått och tänkt att "nej jag är inte deprimerad, jag vill inte bara ligga i min säng i ett mörkt rum och aldrig mer gå upp. Jag vill inte dö".. tex.. osv osv. "Så illa är det inte för mig. Så jag är frisk! Allt detta är normalt!".. MEN, en depression är inte svart eller vitt. Det är liksom inte "antingen är du frisk och mår jätte bra i livet", eller så är du deprimerad och inte vill leva längre. Allas depression är olika! Man kan ha en mildare form av depression, man kan vara nedstämd.. man kan känna en sorts tomhet..Därför tycker jag det är himla svårt att förklara för någon. För jag mår bra också, jag ÄR glad, jag är lycklig i mitt liv och mitt förhållande osv. Men jag är också ledsen ibland ifrån ingenstans utan att veta varför, jag har ångestkänslor och saker jag tyckte var kul förut är absolut kul fortfarande men inte LIKA kul. Jag är extrmt känslig och har humörsvängningar ifrån helvetet... kanske beror det på depressionen eller så är det pms också. I don't know. Men idag har jag i alla fall börjat med tabletterna, alltså jag har varit SÅ rädd för detta. Läst på om alla ev biverkningar osv. Usch jag gillar verkligen inte att ta medicin, och speciellt nu när det handlar om hjärnan liksom.. ens mind. Men jag vet också att detta är lika viktigt som för en diabetiker tex att ta sin medicin. Är du deprimerad så är det en kemisk obalans i hjärnan, din hjärna producerar inte ämnet serotonin. Så det behövs justeras. Jag vet också att detta är något jag behöver göra en sådan kort period av mitt liv för att må bättre, det kanske handlar om några månader. Inget jag ska göra i resten av mitt liv liksom. Jag har även hört SÅ många som sagt att de önskar att de tagit hjälp tidigare och tagit antidepressiva, då de hjälpt dem så mycket. Det är ju så, tillslut blir allt så normaliserat. Man tänker att det man känner är normalt, och "alla har väl det såhär ibland".. men please, fina ni.. känner ni att ni mår dåligt, om ens lite dåligt. SÖK hjälpen! Och jämför inte mående med andra. Även om du är lite ledsen/nedstämd så RÄKNAS dina känslor! Det är riktiga känslor, och du ska INTE behöva må så. Gå inte som jag och tänk att "gud vad pinsamt här ska jag sitta som en börda och prata om mina problem som är så små jämfört med hen som är suicidal".. men nej, allas känslor är lika viktiga och du har lika stor rätt till att få hjälp! Det som jag trodde var normalt, tex min svårighet för att ta tag i saker osv.. är tydligen inte alls så jätte normalt enligt min kurator. Det var bara det jag ville ha sagt, att snälla sök hjälp om du känner igen dig i detta eller mår dåligt. Hjälp finns och du förtjänar att må bäst i hela värden <3 Även om det kanske är en bit dit så är det värt <3 Hoppas inlägget inte var allt för depp, men vill ändå uppdatera om läget och sådär :)Hoppas ni får en jätte fin onsdag!! Puss Puss