Ett känsligt ämne?

Hej mina hjärtan <3 Jag har funderat länge på att göra detta inlägg men vet också att sånt här triggar en del unga människor. Det är det SISTA jag vill. Jag är 100% Bodypositive och ja, ni som följer mig på instagram vet vad jag står i denna fråga. Typiskt mig måste jag alltid förklara mig men i detta fall vill jag det då jag inte vet vilka som läser bloggen. Jag gjorde i alla fall en viktresa 2015. Eller viktresa vill jag nog inte kalla det utan jag ändrade min livsstil helt typ. Jag har alltid varit lite rund i mitt liv, absolut inte någon big deal när jag var yngre men på senare år hade jag blivit väldigt stor pga stress och (vad jag tror) depression (vilket gjorde att jag åt mängder av mat och godsaker).. Jag mådde PISS varje dag, både psykiskt och fysiskt. Jag trivdes inte i min kropp. Som sagt, jag tycker alla människor är fina oavsett form och storlek, detta gäller endast mig själv. Jag trivdes ICKE. Jag blev anfådd bara av att gå några meter, hade mycket fysiska problem dagligen samt att jag var deprimerad. Så i Januari 2015 bestämde jag mig för att nu är det NOG, för första gången hade jag motivation till att ta tag i det också. För det är inte så enkelt som att "Rycka upp sig och bara göra det" eller "kan jag så kan du också".. tyvärr, när det gäller psykisk ohälsa. Men men, den dagen visade vågen 99,9 kg. Jag grät, och bestämde mig för att den siffran ville jag ALDRIG se igen! Det jag gjorde var: ändrade mitt förhållande till  mat HELT. Jag är en kolhydrats lover, alltså det är det bästa jag vet! Potatis i mängder, krämig pasta. You name it. Jag kom in på en intressant artikel som jag lärde mig en del av, den handlade om kroppstyper. Människan har 3 olika kroppstyper:1. Ectomorph2. Mesomorph3. EndomorphJag tänker inte gå in på dessa kroppstyper i detalj utan googla om ni vill ha reda på mer fakta :) Men jag är en sk "Endomorph" vilket betyder att jag är mer kort, bredare och har mer fett på kroppen. Tjock benstomme och breda höfter. En endomorph har lätt för att gå upp i vikt och svårt att gå ner (oftast), jag i detta fall har hyfsat lätt för att gå ner om jag gör en förändring i min kost. Vi endomorphs är även väldigt känsliga för kolhydrater, och av minsta lilla går vi typ upp i vikt. Med detta sagt så började jag helt enkelt äta för MIN kropptyp, ganska simpelt och "sunt förnuft".. mycket sallad och grönsaker, proteinkälla, nyttiga fetter och mindre utav kolhydraterna. Men de fanns absolut fortfarande där. Och jag unnade mig absolut godsaker ibland, men jag tror att de första 2 månaderna så uteslöt jag allt socker bara för att detoxa lite av det värsta då jag var riktigt sockerberoende. Konstigt nog kan jag inte minnas att det var super svårt i början (kanske har förträngt det).. Jag använde vågen som verktyg ganska mycket i början, vilket kan vara triggande för vissa men jag behövde fokusera på siffran för att se att jag gjorde rätt, och att det funkade. Jag tror att jag gick ner typ 5 kg första veckan (vätskevikt då såklart, och keep in mind, jag var väldigt stor)..Första månaden fokuserade jag mest på att ändra mitt sätt att tänka kring mat, och vad jag stoppade i mig. Men jag tog även promenader då och då. Det var inte förens månaden efter som jag började träna smått på min crosstrainer jag har hemma, så kondition och magövningar bla var den träningen jag sysslade med. Tror jag tränade kanske 20 min varje dag ett tag, sen ökade jag till 30 osv. Sen kanske 1 timma men inte varje dag.. ja, jag minns inte exakt.På 9 månader hade jag gått ner 25 kg. Jag började äntligen bli nöjd med min fysik, absolut mitt utseende.. jag tänker inte ljuga och säga att det inte handlar om utseendet för mig. Men framförallt mådde jag SÅ himla bra. Min depression var borta på bara typ de två första månaderna. Jag var pigg, hade sådan energi. Kroppen mådde verkligen bra på insidan och utsidan helt enkelt. Jag kände en glädje igen som jag inte riktigt förstått att jag saknat, förstod nästan inte hur långt det hade gått med mitt mående innan.  Med tiden så lyckades jag gå upp 10 kg igen, och där emellan har jag varit sen dess. Pendlat, skött mig.. gått ner, gjort bra framsteg och fått fina resultat, och sedan gått upp igen pga stress och min psykiska ohälsa (som jag inte riktigt har förstått att jag har).. Vill egentligen inte skylla på det heller men det är det enda jag kan komma på som ligger bakom mina "faser", som jag skrev om på instagram häromdagen. Att jag kan ha jätte bra faser då jag äter sunt, tränar.. får resultat och börjar må bra igen och så PANG, kommer stress och ångest (av okända anledningar).. nu i höstas en ganska förklarlig anledning men ändå. Jag är ju väldigt insatt i "hälso frågor" osv då jag tycker sådant är väldigt intressant, är lite av en hippie som älskar allt som har med örter/hälsokost grejer och sådant att göra. Jag vet EXAKT vad jag ska äta för min kropp och för att må bra. Men när jag har mina dåliga perioder så blir jag så stressad av minsta lilla, jag ser att vågen börjar gå uppåt igen, jag äter skit mat och mängder av socker, jag vet att det är fel och får panik av att än en gång "misslyckas" men jag förmår mig inte att göra något åt det. Men nu är det slut på detta! Jag SKA nå mitt mål. Kommer det en dålig period snart igen så tänker jag ta ihjäl mina hjärnspöken, de ska inte få styra över mig igen. Det blir ju liksom en ond cirkel om man mår dåligt psykiskt, att sitta och trycka i sig dålig mat och socker.. då mår man ju ännu sämre. Så nej, nu är det skärpning! Jag vill vara hälsosam, på alla plan.  Så, sedan i måndags har jag slutat med socker igen för de två första månaderna. Jag MÅSTE få bort mitt sockersug, då det är som en drog för mig. Har även dragit ner drastiskt på mitt kolhydratintag. Och igår var första dagen jag började följa en sk "ketogenic diet", liknande med LCHF. Vi har ju sedan många år tillbaka fått lära oss att fett inte är något bra för kroppen. Men oj, vad fel det är! Rätt sorts fett är super bra och nyttigt för kroppen. Så denna kost (vill inte använda ordet diet då det för min del kommer bli en mer livsstil) innebär mer fett och protein och väldigt extremt lite kolhydrater. Som jag också skrev på min instagram VET jag att kolhydrater också är nödvändigt för kroppen, jag är INTE rädd för kolhydrater .. MEN, eftersom jag är en endomorph så klarar inte min kropp av kolhydrater på samma sätt som andras gör. Och jag vet ju med erfarenhet att denna typ av kost funkar bäst för mig. Och att äta en "ketogenic diet" har väldigt bra hälsoeffekter, bla på folk med diabetes och på överviktiga personer. På ALLA skulle väl jag säga. Men, det handlar ju om (i mitt fall som vill gå ner i vikt och fettmassa) att inte överösa med fett, såklart, då jag vill bränna mitt egna. Skulle jag äta alldeles för mycket fett, jag som redan har en del på min kropp, så skulle ju allt bli + - 0 liksom.  Anyway, nu har jag förklarat lite kring detta. Såg att det var någon som kommenterade att hen gärna ville läsa om mat och viktresan min. Och jag vill vara tydlig med att jag liksom inte bara vill gå ner i vikt utan jag vill såklart gå ner i fettprocent, och ändra min kropps utseende. OCH nej, jag HATAR inte min kropp. Men jag trivs inte, jag känner mig fast här inne. Därför vill jag visa att du inte behöver hata din kropp för att vilja förändra den/något med den. Jag vill bli liten och petit (är 1.62) för att JAG tycker det är fint på just MIG att se ut så (vad jag tror).. Jag vill bli stark, jag vill bli uthållig.. klara av att springa eller ens jogga tex utan att känna att jag ska dö. Jag vill bli hälsosam helt enkelt. Det är liksom sådan tabu känns det som att vara bodypositive och tycka alla kroppar är fina oavsett storlek och form men samtidigt vilja förändra sin egen kropp. Och jag vill visa att det kan du vara, just be you and do your own thing hun! Såhär såg min frukost ut idag föresten: 2 stekta ägg, 2 tunna skivor halloumi som jag stekte tillsammans med haricoverts i 80% smör och vitlök. Det bästa med denna kost (har ju ätit på liknande sätt förr) är att man blir såå mätt, jag som är konstant hungrig annars på en kolhydratskost. Man får inte samma blodsocker fall liksom där man blir galen och måste äta något sött FORT. Klart att vissa dagar är jobbigare än andra men overall mättnadskänsla all the time vilket jag älskar.Hoppas ni förstod vart jag vill komma med detta inlägg och blir just DU triggad av sådant här så kommer nog desvärre denna blogg inte vara något för dig. Då jag delar med mig mycket om mitt privata liv och kommer fortsätta göra och såhär ser den ut just nu! Just detta ämne ska inte ta över bloggen dock, de lovar jag. Inredning, mode osv är huvudsyftet. Och tycker ni sånna här inlägg/ämnen är as tråkiga och hemska så kommer jag inte ha med dem as much. Skriv gärna vad ni tycker i kommentarerna! :)Sorry för mycket text, jäklar.. nu måste jag vila ifrån datorn ett tag känner jag. Haha.Ha en undebar fredag fina ni!