Våga vara människa

Det finns så mycket kvar att säga. Håll om mig, värm mig och älska mig. Framförallt omfamna mig så som jag är, trasig eller inte. Försök inte fixa mig, för jag är vacker även om jag är trasig. Jag har lärt mig mycket på sistone. Hur vi tror att de trasiga bitarna väger tyngst och sänker ner en till botten, när det egentligen är att vi tror  oss vara trasiga.  När vi tror på något, då är det detta som väger tyngst. Tror vi att det är trasigt, då måste vi laga bitarna så de blir hela. Det är då vi täcker över ärren som vi har fått, hanterar sorgen bakom ett falskt leendeoch försöker förvandla det som är dåligt och fult. Vi måste bli bättre på att se saker på ett annat sätt.Så som i det fula finns det alltid något vackert. Det hemska bär alltid något gott med sig.  Personligen finns det bara en sak som jag ännu inte funnit något vackert i,det  desperata syftet att dölja sin sårbarhet. Vi vill alla dölja ärren som visar vårt förflutna, sorgen som visar vad  vi förlorat men också vad vi vunnit i glädje. Dåliga stunderna som ger oss livserfarenhet, som  också gör att vi utvecklas och tar vara på de fina stunderna. Jag lyder under ett gammalt ordspråk "Gör som havet, våga".Existerar gör jag genom att finnas till,men att leva mitt liv, det kräver mod.  Leva mitt liv, det gör jag allra bäst, om jag omfamnar allt vad jag är. Både fina och mindre fina bitar av min existens. Tack min fina familj, vänner för stöd och främlingar som jag mött längst min väg.