Säger det ändå

Jag vill bara att du ska visa mer av vad jag betyder för dig, just nu är det alldeles för lite från dig för att jag ska våga öppna mitt hjärta igen.  Vi har alldeles för lång resa bakom oss för att bara kasta bort allting och det betydde så mycket för mig att ha din vänskap.  Jag minns så mycket glädje, det gör du säkert också men någonstans under de senaste åren försvann du från min värld. Du har inte varit lika aktiv och är inte en del av mitt liv, fastän du kallar mig vän.  "Det är inte för sent. Det är inte för sent. Det är inte för sent." Upprepar mitt hjärta, det skriker rakt ut i din närhet och hoppas du ska höra medans jag väntar på ett tecken från dig. Ett tecken där jag vet att jag hör hemma i ditt liv och är värdefull för dig.  Denna gång säger jag det högt, jag behöver veta för att kunna placera dig i mitt liv och vad jag ska kalla dig.  Sanningen är att vi kanske är bättre bekanta för tillfälligt, då kan jag inte ge lika mycket av mig och få så lite av dig. Det gör bara onödigt ont, det är bättre att vi ser varandra så som vi är och får lika mycket.  Det kommer bara låta vår historia förbli intakt och inget kommer gå sönder, våra minnen förblir glada och vårat förhållande kanske kan en dag ha växt tillbaka till det jag saknar och väntar på.  Till sist när jag ändå säger det, så ska du veta att jag alltid någonstans väntar fastän jag ändå går vidare med mitt liv!