Positiva lappen

När jag var yngre så hade vi i skolan en aktivitet, där vi spred positivitet till varandra genom att skriva till varje individ i klassen vad som var bra egenskaper hos denne. Jag fick varje gång "Snäll", "bra lyssnare" och "Söt". En gång fick jag "Givmild" och det gav mig känslan av någon verkligen ville veta vem jag var och känna mig så som jag var. Ta mig så som jag är. På senare år har jag noterat hur både jag och andra försökt anpassa mig för att passa in i vuxna livets kategorier. Precis som jag skulle passa in som "snäll", "bra lyssnare" och "söt" i skolan. Men jag var och är inte alltid snäll, en bra lyssnare eller söt. Ibland orkar man inte vara snäll när alla andra är mindre snälla, fortsätta lyssna när andra pratar skit eller när man aldrig får tala. Söt, är det allt jag är när det gäller mitt utseende? Ja, så trodde jag tills nydligen. Jag skulle aldrig passa in i kategorier som "Bästis", "Snygg", "Pålitlig", "Vacker", "Saknad", "Sexig" och så vidare. Men sanningen är att vi är alla passar in i alla möjliga kategorier, för det är enbart en betraktar som kan avgöra och just nu är det jag som betraktar mig själv och avgör vem jag är, vill vara. Så vad är min tanke till dig denna gång? Vi borde sprida mer positivitet till varandra, göra fler "Positiva lappar" och att vi ALDRIG ska sätta etiketter på varandra i syfte att försöka ändra någon.