Mina sista ord om 2019!

För att förstå hur mitt 2019 blev till, så behöver vi backa bandet till en dag i november 2018. Jag sitter hos arbetsförmedlingen för att skriva in mig och påbörja ett program men under mötet meddelades det att jag inte kunde skrivas in i ett program och inte heller få någon ekonomisk ersättning. Jag undersökte detta genom att direkt efter mötet kontakta försäkringskassan som också bekräftar att utan program så blir det ingen ersättning. Jag kunde inte sluta grubbla över Arbetsförmedlingens förklaring om varför jag inte kunde skrivas in, det kändes så orimlig: Du kan inte skrivas in på grund av att dagarna är slut, dessa dagar tog slut när du var utskriven från arbetsförmedlingen.  Som hörselskadad kan man missuppfatta information vid muntliga mötet, så jag mejlade min dåvarande handläggare för att vara riktigt säker och får svaret: Du kan inte bli inskriven för att du jobbar.  Man måste vara öppet arbetslös. Återigen en orimlig förklaring då jag började jobba som extra personal i slutet av december 2018 för att överhuvudtaget få någon inkomst och när mitt första arbetspass gjordes hade det gått en månad utan inkomst. Jag ifrågasatte förklaringen återigen och under perioden november 2018 till mars 2019 hände det inte mycket utan mestadels tystnad eller svävande svar från arbetsförmedlingen.  14 mars 2019 ändrades allt när fick jag ett telefonsamtal från en ny handläggare som meddelade: Du skulle ha blivit inskriven i ett program november 2018. Jag ber om ursäkt för detta och systemet har felaktigt meddelat att dina dagar är slut fastän det inte är så.  Hon bad återigen om ursäkt och lovade att mejla informationen jag fått muntligt, hon skulle även ringa försäkringskassan för att förklara vad som hänt. Handläggaren på arbetsförmedlingen kunde tyvärr inte lämna något garanti på att jag skulle få ut ersättningen för perioden november till mars. Försäkringskassan kunde göra utbetalning för februari och mars, men utifrån nya regler hos försäkringskassan kunde de bara bevilja ersättning som mest två månader bakåt. Det innebar att ersättning november till januari uteblev eftersom det fanns inte några särskilda skäl till senare utbetalning.  Det första beslutet menade på att jag personligen skulle ha vetat om tidsbegränsningen och därmed sökt ersättning i tid, jag överklagade detta beslut och trots överklagan så räknades inte Arbetsförmedlingens misstag som särskilda skäl för försäkringskassan. De kunde bara beklaga.  Jag funderade på att ge upp då jag trodde det förlorade beloppet var 3000 kr per månad (cirka 10 000 kronor totalt) men upptäckte senare med försäkringskassans hjälp att jag hade förlorat 29 450 kr minus skatt på dessa tre månader. En sådan summa går inte att bara förneka eller ge upp lätt så nästa steg för mig blev efter rekommendation av handläggare att kontakta arbetsförmedlingens kundrelationer.  Där berättade jag om mitt missnöje och om vad som skett, det ledde till att jag blev rekommendera till att yrka på skadestånd. Så det nya steget blev att jag påbörjade ett skadestånd, skickade in det strax före sommaren och mot den sena hösten fanns det i min brevlåda ett tjockt brev från justitiekanslern.  Äntligen ett beslut ! Tyvärr slutade inte min resa där utan jag behövde läsa alla dokument från både min och arbetsförmedlingens olika berättelser samt se över bevisen som lagts fram.  Sedan skulle jag bemöta detta inom några veckor, annars skulle beslut fattas utifrån det som fanns och i våra berättelser fanns det några detaljer som skiljde våra historier åt. En stor skillnaden var arbetsförmedlingens samtal med försäkringskassan, där försäkringskassan fick frågan om hur mycket jag skulle ha fått  och deras svar blir då att jag skulle ha förlorat 10 044 kronor för 62 dagar och inte 29 450 kr. Hur kunde det bli två olika belopp när båda pratat med försäkringskassan?  Jag var nu tvungen att undersöka vem som hade rätt angående beloppet och dessutom kunna bevisa att jag hade rätt. När jag kontaktade försäkringskassan var svaret "Det är något arbetsförmedlingen beslutar" och när jag pratade med min handläggare "Försäkringskassan beslutar beloppet". Frustration över att bli skickad mellan varandra och tidsbristen jag hade, det gjorde att jag tog av mig silverhandskarna och började armbåga mig framåt genom att intensivt mejla, besöka och ringa med arbetsförmedlingen och försäkringskassan. På det sättet fick jag reda på viktig information som avgjorde beloppet, men vilken tid och energi det tog.   Basbeloppet för 62 dagar är 10 044 kr, men då tar man inte hänsyn till antalet dagar man har varit inskriven och min hörselnedsättning.  Även informationen att jag är under 30 år, varit inskriven mer än 366 dagar i olika program och dessutom blivit kodad för min hörselnedsättning gör att summan påverkas av en så kallad övergångsregeln för personer med funktionsnedsättning. Summan blir då till 29 450 kr!  Kod 22 som står för hörselnedsättning hade fallit bort och försvunnit ur arbetsförmedlingens systemet, detta var något som upptäcktes tack vare att jag frågade om övergångsregeln och försökte kolla upp reglerna kring det! Denna nya information innebar att jag inte enbart förlorad ersättning under november - januari utan även fått för lite betalt under februari - december 2019!   12 december 2019 fick jag ett äntligen ett beslut från Justitiekanslern. Ett beslut som tillerkänner ersättning med 29 450 kr och arbetsförmedlingen ansvarar för att ersättningen betalas ut till mig. Totalt försvann ungefär 60 000 kr på för mig under ett helt år genom felaktigt beslut, brister i systemet och att ingen ville ta ansvaret.   Januari 2020  är det nu, en del pengar har betalas ut retroaktivt men väntar ännu på skadeståndets utbetalning. Då allt inte är klart ännu tänker jag tillbaka och undrar hur kunde det gå så här pass fel?  Också  undrar jag var är trygghet och stödet när man som deras kund behöver det som mest? Vad händer med deras andra kunder som mår sämre än vad jag har gjort, inte lyckas bevisa eller ta sig ur detta? Framför allt är det inte meningen att människor som söker hjälp ska få det?