Keep on...

En ny dag, det ser ut att bli en vacker dag. Men vet att jag snart kommer möta mörka skepnader och att jag ändå fortsätter färden framåt i livet. Keep on going, säger jag och det får mig att ta nästa steg. Möter ett hinder som är så bekant, men det gör mig yr och illamående. Varför så annorlunda denna gång? Så många gånger jag har tagit sats och hoppat utan eftertanke, men denna gång har jag frusit fast i marken av rädsla.  Låter tankarna styra, skyller på feghet och andra bortförklaringar istället för att lyssna på mitt hjärta. Min kropp vägrar ta nya steg och hoppa nedför klippan. Keep on movin', viskar hjärtat till sist och jag blickar uppåt mot himlen innan jag springer allt vad jag är värd och... hoppar.  Ber en bön medans jag faller, snälla låt det gå bra! Jag försvinner in i mörkret, fortsätter falla och undrar om det aldrig tar slut? Ytterligare en bön, hoppas jag snart är på fast mark. Så jag kan landa, börja gå igen, möta nya hinder och göra om detta tusentals gånger. Keep on walking and fighting, för att leva livet och lyssna på mitt hjärtas röst. Kommer alltid kriga för kärleken skull och chansen att få fortsätta sprida glädje bland mina medmänniskor.