Hörsel 3 av 3 - "World Hearing Day"

”World Hearing Day” av World Health Organization (WHO).”Hörsel är livet. Låt inte hörselnedsättningen begränsa dig”. 3 mars 2020.  Äntligen lossnar orden så jag kan skriva på  sista delen inom "Hörsel".  Jag ber redan nu om ursäkt om det blir ett rörigt inlägg, men det är otroligt svårt att skriva och förklara då det handlar om nu, tiden jag lever i och inte är något jag kan se tillbaka på. Så det är svårt att reflektera fastän jag dagligen funderar över mitt liv och då jag fick reda på att det är ”World Hearing Day” idag både tänker och känner jag verkligen att min hörsel begränsar mig. Vem hade jag varit om jag hade haft full hörsel eller om jag vore döv?  Jag känner idag ett behov av något som jag inte riktigt vet vad det innebär, jag kan inte riktigt sätta fingret på det förutom att jag vet att det saknas något och jag jobbar stenhårt idag för att  acceptera min hörselnedsättning, vilket jag anser är konstigt då jag levt som hörselskadad hela mitt liv och  aldrig känt att jag velat slänga iväg mina hörapparater i frustration. Så jag undrar… vad har förändrats? Varje dag är en vardag som inte fungerar, var jag än är eller gör så måste jag anpassa mig för att passa in i det hörande samhälle. Exempelvis det svåraste i vardagen är morgonen, jag vaknar inte utan väckarklockan som är speciellt anpassat för sådan som mig. Det får mig att fundera på om jag flyttar till en lägenhet eller studentrum exempelvis, hur ska jag då inte störa andra då den är extremt högljudd och jag trots det inte alltid vaknar? Mobilen som är lite mer diskret kommer inte hjälpa, för den hör jag absolut inte och det vet jag av alla miljoners missade samtal från min familj. Jag tänker tillbaka på den tiden vi hade fast telefoni, den minns jag som att jag alltid hörde när den ringde men hade svårt att höra i och samtala. Nu hör jag bättre med en mobil och kan kommunicera men jag hör inte att det ringer, ofta får jag ringa upp min familj, vänner eller bekanta. Ironiskt eller hur? Under dagtid försvinner energin snabbt när jag fokuserar på att höra, kommunicera och varje dag händer något oväntat som ställer krav på min hörsel. Jag orkar inte lika mycket och intensivt som jag gjorde under gymnasiet, så hur hittar jag energin och livsgnistan till att starta upp mig själv som ibland känns som ett dött och urladdat batteri? Vad gör jag när hörapparaten går sönder, batteriet tar slut eller när jag verkligen inte hör vad som sker?  Om jag studerar, vilket jag gör just nu så måste jag anpassa mig i skolan genom att välja en plats som är bra och gör att jag hör läraren. Klasskamraterna är inte lika lätt att strategiskt placera sig så man hör alla, vilket gör att jag ofta prioriterar läraren och hoppas på att hänga med på diskussionerna med klasskamraterna. Det innebär både att jag missar socialitet men också chansen till eventuellt högre betyg!  Sedan är det val av miljöer jag måste tänka lite extra på eftersom jag måste spara energi, så kan jag  inte sitta i matsal eller café längre stunder med hörapparater och utan kan jag inte kommunicera. Vilket gör att jag ofta är ensam och under morgontimmarna fikar, resten av dagen flyger förbi av fullt fokus på studier utan paus och jag är återigen den som blir drabbad av en förlust av socialitet och gemenskap på grund av dåliga miljöer. När det gäller privatlivet så återigen offras socialitet då jag inte kan besöka alla miljöer, mina tankar är speciellt inriktat mot caféer och restauranger som ofta är en mötesplats. Det gör att man känner sig otroligt tråkig och enformig som ofta nämner samma café eller restaurang när  syftet i mina ögon är att få ut maximalt av träffarna med familjer och vänner. För det är en skillnad mellan att ha en favorit för enbart den goda maten eller en favorit som grundas på bra ljudnivå och kanske god mat. I Hudiksvall som jag ofta har mina träffar finns (vad jag vet i skrivande stund) bara en restaurang som möter större delen av mina hörselbehov och ett café som under vissa klockslag fungerar att besöka. Det som inte fungerar för min del är att många ställen har bakgrundsmusik som blir ett störande moment mer än trevligt och dessutom öppna lokaler, vilket kan fungera suveränt om man är en stor grupp människor som ska äta tillsammans men genomsnittet av besökande är mellan två till fem personer som tillhör samma sällskap, vilket gör att man bör kunna skapa hinder för ljudet att inkräkta på andras samtal!  Restaurangen som möter större delen av mina hörselbehov har en design av tre rum, en av dessa ligger mer avskilt och alla som besöker får antingen ett långbord vid stort sällskap eller en slags bås så man blir avskärmad från andra sällskap. Det gör att jag lättare kan fokusera på personen framför eller bredvid mig, ibland kan det trots dessa goda förutsättningar vara svårt att höra om andra sällskap omkring är stökig eller högljudda men det får man ta med en nypa salt eller fråga om dessa personer om de kan sänka ljudnivån lite.  Det jag tidigare har nämnt är en vardag för mig, problem och lösningar så gott det går, så egentligen så är inte något förändrat förutom min livssituation, behov som ökat och känslorna blivit annorlunda. Livssituationen av att anses vara vuxen, det gör att man som arbetslös ska anses höra mobilen när den ringer och gör man inte det missar man chansen till jobb för arbetsgivare ringer inte flera gånger hotas det med. Att vara vuxen och arbetslös innebär att dölja sin hörselnedsättning, vilket jag anser är en stor nackdel för alla och allra främst för mig som får mycket stress samt presentationsångest av att verka hörande.  Personligen skulle jag som arbetsgivare uppskatta att redan i CV få veta handikapp eller sjukdomar för att kunna möta sin eventuella framtida anställda med respekt och därmed också anses vara en seriös arbetsgivare. Så mycket stress och press kommer med att vara arbetslös, dessutom kraven om att göra saker som hörande normalt kanske klarar utan problem ökar stressnivån och bemötande av fördomar.  När det gäller jobb så har jag hamnat i någon slags tankesätt där jag försöker se en framtid som är anpassad utifrån min hörselnedsättning som med åren dessutom kommer förmodligen bli sämre, en framtid med stabilitet inom ekonomi, hälsa och privatliv. En framtid där vardagen faktiskt fungerar, för hur jag än vrider och vänder på det idag så fungerande det inte långsiktigt eftersom jag idag får mycket support av mina föräldrar för att få ihop en fungerande dag. Hur ska jag kunna stå på egna ben? Hur ska jag kunna skaffa en egen familj och få en relation med mina egna barn om det blir hörande? Hur ska jag kunna kommunicera om jag förlorar min hörsel om något år?  Hur, hur, hur? Det ekar miljoner frågor om framtiden och försök till att hitta lösningar till det. Så med dagens kampanj ”Hörsel är livet. Låt inte hörselnedsättning begränsa dig!” så tänker jag att i dagens situation når jag inte min fulla potential. Jag gör (dumma) val utifrån min hörselsituation mer än vem jag är och mina intressen. Bristen på ett fullständigt liv med god socialitet gör att jag ofta hamnar i depressioner och känner ensamhet, mestadels presentationsångest och ursäkta min svordom men fan vad jag ibland saknar de möten som gjordes när jag var liten, möten med likasinnade som lever precis som jag: Hörselskadad bland hörande.      Mina känslor just nu om att vara hörselskadad är att det fruktansvärt många nackdelar, framför allt FÖRDOMARNA jag möter i vuxenlivet är betydligt fler än tidigare och svårare att bemöta men jag ibland kan jag också se humor i livet som hörselskadad. Precis som många sjunger fel text till låtar kan man ibland förvrida ord och garva åt det (oftast i tystnad). Exempelvis om ni har märkt av en lånereklam på TV:n som säger ”Pruta” kan låta som ”Prutta”, eller som senast när jag såg på ett program när en en person säger ”Någon har tvättat stroppen” och det blir med dennes dialekt ”Någon har tvättat snoppen”. (Jag lovar att kameramännen frågade vad personen sa och den fick upprepade sin mening! Så fler än jag som hörde katastrofalt fel!)  Livet som hörselskadad är blandat med garv och ibland med stor dos av förtvivlan,  jag har en del hopp kvar men framtiden ser ut som ett stort pussel där alldeles för många bitar fattas för att få ihop det. Idag tänker jag att den perfekta utbildningen och jobb för mig i framtiden är kanske de stora frågorna om hur man accepterar sin hörselnedsättning, lär sig leva med det och vad för hjälpmedel finns det som hjälper mer än stjälper?   För vart än livet tar mig, så kommer jag alltid söka efter min egen fulla potential och den bör skapas utifrån vem jag är, inte min hörsel!  Under fliken "Hörsel" hittar du: Del 1: Grundskolan Del 2: GymnasiumDel 3: Vuxenlivet Som är personliga erfarenheter och minnen av att vara hörselskadad.