Del 4 av 4 - Kärlekens röst

Till slut gjorde jag som havet; vågade. Öppnade upp dörren till mitt mörker och upptäckte att människor kunde älska mig trots allt. Här är jag. En människa som inte längre drunknar, för jag har öppnat upp till sist och visat vem jag verkligen är. Människor i min närhet har fått se mindre vackra egenskaper hos mig och ändå stannat kvar. Framför allt har de fortsatt att älska mig. Det är som att ge en flytväst till någon som drunknar. Avslutar denna berättelse med något som jag anser kanske är det allra viktigaste lärdomen från denna tid:Jag har mer kärlek att ge till er och jag behöver inte längre tvivla på min förmåga att känna och ta emot kärlek. Tack för all kärlek, den håller mig flytande!