Där mitt hjärta är

17 augusti började jag teckenspråkslinjen i Leksand. 26 augusti hoppade jag av utbildningen. Varför? Det undrar så många i min omgivning. När jag kom dit första dagen, en söndag, var jag självklart olycklig, osäker och knäckt som person med stor sorg samt hemlängtan. Undrade mest varför jag i helsike gjorde detta mot mig själv? Det är helt naturligt att känna så och hemlängtan släppte taget om mig efter en eller två dagar. Istället växte känslan av att jag kommer inte hitta alla svaren på mina frågor i Leksand.  När torsdagskvällen anlände så packade jag ihop mina saker, lastade in i bilen och städade lägenheten för att sedan under fredagsmorgonen packa mina sista saker innan frukosten och skoldagen började.  Fredagens lektioner var slut och helgen anlände, jag begav mig hemåt och sent kvällen var jag hemma i Nordanstigs Kommun efter varit borta en vecka. Jag behövde fundera på en trygg plats och känna efter om jag kände samma sak eller var det bara för att allting var nytt? Jag släppte taget om mina funderingar för att slappna av så gott jag kunde med en kropp som var spänd som en fiol.  Personalen på Västanviks Folkhögskola var otroligt fin som sa att jag kunde ta den tid jag behövde för att komma fram till ett bra beslut, eftersom jag inte kunde ge något tydligt svar efter helgen och onsdagen den 26:e augusti var jag tvungen att välja att stanna hos arbetsförmedlingen som om ingenting hade hänt eller återvända till studierna och söka CSN.  Så varför avbröt jag utbildningen? 🌸 Jag upptäckte att jag behövde jobba med mig själv och inte emot mig. Min hälsa är viktigare än något annat. Jag har varit sjukskriven en period i mitt liv och symtomen som ledde till det var på besök hos mig efter en vecka, jag var på väg mot en ny och längre sjukskrivningsperiod.  🌸Utbildningen var inte något för mig, jag kunde tänka mig kurser inom teckenspråk men ett helt år? Det kändes som ett slöseri av min tid, energi och ekonomiskt framför allt.    🌸 Jag söker efter min egen identitet och vem jag är som person, inte vad min hörsel definierar att jag är. Även göra ett aktivt val om vilka gemenskaper jag söker och vilka jag vill umgås med. Min tid är lika viktig som andras, jag ger bara bort det till vad eller vilka jag anse vara värd det.  🌸 Livskvalité är att FÅ ENERGI och inte bara ge bort. Jag söker aktivt lösningar på ett hållbart liv för en hörselskadad person och det är inte en hållbar lösning för mig personligen att i framtiden få teckenstöd i samband med lärarnas muntliga redovisning. Det tar alldeles för mycket energi vilket jag fick erfara under skolveckan i Leksand och jag behöver kolla andra lösningar, exempelvis skrivstöd eller tekniska hjälpmedel. 🌸 Jag hade dessutom väldigt lite intresse för att lära mig teckenspråket, se omgivningen och människorna. Känslan var att jag ville vara i min lägenhet hela dagarna, inte lämna mer än nödvändigt för det sociala tog för mycket energi. Utöver de fantastiska människorna jag fick bra kontakt med, så var platsen eller ämnet inte givande för min del. Jag måste även betona att detta är vad jag upplevde just då och nu för framtiden är ett oskrivet blad och jag vet att framtiden kommer innebära mer teckenspråk. Men just måste det ske i min egen takt och genom att bli självlärd, i framtiden kanske jag återvänder för att lära mig mer! 🌸 Jag kände tomhet, noll inspiration och det var alltid ett mörkt svart moln över mig, Hade jag känslor var det stormande ilska och bubblande frustration inombords som jag inte lät någon se. Det var jobbigt att hålla det inombords. Depressionen som har kommit och gått under året tillsammans med ångesten var som starkast i Leksand. Jag klarade inte av att bemöta det som hände inom mig, studiernas krav, socialiteten, reglerna, otryggheten och alla miljoner ting som var på gång samtidigt utan att få riktigt med mat, sömn och vila. Det var för övermäktigt med allting. Många som frågar varför? tror att jag hade hemlängtan eller gav upp för enkelt. Faktum var att jag inte till sist längtade hem utan trivdes till och från när jag vant mig vid området, jag hade inte något speciellt som lockade "där hemma" just då som skulle vara bättre. Mina föräldrar och katter fanns kvar oavsett vad mitt beslut blev, något mamma var tydligt med och även att det är bara jag som kan avgöra mitt nästa steg och vad jag känner, beslutet låg i mina händer.  Mina föräldrar skulle inte blir besviken eller arg om jag avbröt min utbildning, något jag var fruktansvärt rädd för att de skulle bli efter allt jobb inför min avresa. Jag gav inte heller upp för jag provade en längre tidsperiod än vad jag ville, jag hade redan svar under onsdagskvällen och jag kämpade genom hela veckan för att veta säkert. En vecka låter inte länge, men när det var plågsamt som det var för mig och den energi jag gav bort i att försöka så kunde det lika gärna ha varit en hel månad eller år.  Så det är många orsaker till varför och här har jag nämnt bara några få men starka anledningar, så beslutet om varför jag avbröt utbildningen går inte att förklara enbart med en sak utan det var otroligt många faktorer som avgjorde, För första gången i mitt liv så prioriterar jag någon viktigt, mig själv, Att gå från en återvändsgränd till att hitta en ny spännande väg där jag behåller min egen hälsa, det är vad jag personligen prioriterar och jag tror att för alla som hoppar av en påbörjad utbildning är det viktigt att komma ihåg: Du har inte misslyckats, tvärtom!    För även om utbildningen inte har avslutas så fick jag svar på funderingar jag hade, växte personligen med nya erfarenheter i min ryggsäck och jag fick lära mig hur man prioritera sig själv. Även om jag i dagsläget är fortfarande utmattad så har jag ändå fått förnyad energi och hopp av att återvända hem, min vision blev tydligare och efter att testa en vecka med studier som tog all energi jag hade har jag ändå vuxit som människa.   Idag är jag bara glad över att jag vågade testa den där veckan i augusti, för jag ångrar inte att jag hoppade av och mitt liv har fyllts med massor av saker som givit mig stor glädje. Exempelvis så har jag startat en Youtube-kanal med en annan person, jag fotograferar återigen, renoveringen hemma har tagit ett stort kliv framåt och när det gäller aktiviteter så som praktik, jobb och utbildning så är det på gång. Jag är på rätt plats, vid rätt tidpunkt och det löser sig med lite tålamod! Jag ser fram emot både höst och vinter med försiktighet och hopp, en tid där jag prioriterar min hälsa först! ★