Ännu en resa

Kastas rakt bakåt i tiden, en liten flicka med musik i öron och en trygg plats i baksätet. Barn på nytt, jag ser allt återupprepas. Hetsiga diskussioner som skapas av stress, dålig kommunikation och frustrationen av att inte förstå varandra i stressen och pressens situation. Hårda ord haglar och studsar runt i bilen. Barnet i baksätet stänger världen ute, fokusera på en annan röst i musiken som berättar om dennes glädje eller sorg. När barnet kommer tillbaka till verklighet har det blivit lugnt i framsätet. Vem startade? Det spelar ingen roll, det är okej, för de blir sams. Dom inser att det finns viktigare saker och fokusen byts ut mot att hitta lösningar på problemet. Tillbaka till nutiden, det regnar och mörkret omsluter bilen. Vi är på väg hem. Tystnad, känner slutligen frid i kroppen eftersom jag la mig i och sa "Lägg inte energi på diskussionen. För det är inte värt det." Det som är värt något är att vi har ett hem som ger tak över huvudet, mat som mättar magarna och framför allt att vi i detta nu är tillsammans. Vi lever fortfarande, för vem vet… vi kanske dör alldeles strax i denna bil, oavsett vad så löser sig allt annat eftersom vi är tillsammans. Jag älskar er.