8 år med körkort

Sommaren 2013 hade jag precis slutat tvåan i gymnasiet och att ta körkort hade tagit längre tid än planerat. Den sommaren var jag även antagen till Hearts of golds Summer challenge i Söderhamn.  Där unga fick hjälp att komma igång som entreprenörer. Vi hade exempelvis workshops, föreläsningar, företagsbesök samt sökte stipendium. Kul att veta var att vi som medverkade fick varsitt stipendium och mitt använde jag senare i mitt Ungdomsföretagande (UF) i årskurs 3.  Mitt mål den sommaren var att bli en portabel fotograf och för det behövdes en bil vilket jag redan hade men inte körkortet. Att det innebar en frihet och öppnade dörrar till en helt ny värld visste jag inte om då, det upptäckte jag mycket senare. Just då var fokus på företagande och entreprenörskap.  Dagen när jag tog körkort hade jag informerat om att jag skulle komma in lite senare på grund av uppkörning. Jag fick lite extra sovmorgon och åkte till trafikskolan.  Nervositeten fanns inte när jag satte mig i bilen och jag tänkte "Jag kör som om jag vore helt ensam i bilen, då vet jag om mina kunskaper är värd ett körkort... annars får jag väl öva på det som jag misslyckas på".  Uppkörningen startade så vi körde iväg, jag fick några utmaningar och när vi till sist började vända hemåt så kommer jag på mig själv att göra ett misstag vilket gjorde mig otroligt nervös.  Nervositeten stiger när vi stannar till utanför min gymnasieskola, platsen där vi började uppkörningen och tystnaden fyller bilen... "Grattis, du klarade körkortet!" 🌟 VA?! Hur var det möjligt??? Personen går iväg och jag kliver ur bilen för att via telefon berätta för min familj att jag klarade det! En person från trafikskolan dyker upp för att hämta bilen, hon frågar om jag vill ut och åka med mitt nya körkort? Så jag får även möjlighet att köra trafikskolans bil till platsen som jag ska ha dagens möten och det var så fruktansvärt häftigt känsla att få göra det, ingen som guidade mig och jag hade en passagerare istället för lärare med mig!  Nu kommer det starkaste minnet från den dagen, jag har precis kört till "Hearts of Golds" och tänker att jag ska smyga in eftersom det faktiskt pågår en föreläsning.  Mycket riktigt den pågår för fullt, jag hejar smått på personerna jag fått lära känna bara någon dag innan och målet är att smyga mig till en stol varpå personerna där inte kan hålla sig och utbrister "HUR GICK DET?!".  Jag gjorde tummen upp och i mitt minne viskar att jag klarade det, hurrarop och gratulationer ekade i rummet. Vi var inte så många där, men det kändes som en hel publik som applådera och jublade. 🌸 Det var nog första gången jag kände att jag var bra på något, omgiven av människor som ville mig väl och var intresserad av min resa. Framför allt så kände jag att här hör jag hemma och jag var lycklig! Samtidigt skämdes jag lite eftersom jag avbrutit personens föreläsning, det kändes så respektlöst att jag tog fokusen och jag försökte styra fokuset tillbaka till den personen. Till dig som höll föreläsningen: jag ber uppriktigt så mycket om ursäkt för att din föreläsning blev avbruten den dagen!  Den där dagen, för 8 år sen var en stor milstolpe i mitt liv. Utan min ansökan till Summer Challenge så hade jag faktiskt inte träffat så många fina personer som exempelvis Jenny, Anna, Frida, Malin, Natascha och många fler... inte heller tagit körkort den dagen och skapat sådan fint emotionellt minne!  Så varje år finns en tacksamhet över den dagen och vad det har lett mig till, det var bara början på något nytt och jag ser resultatet idag. ❤ Min bil som varit med sen start, vita riddaren! ❤