What's up med styrkekram?

Nu har jag funderat igen. Sådär som bara jag kan fundera på saker. Att man tänker så långt att det helt plötsligt blir orimligt på något vis. Hur som helst. Jag är en människa som stör mig på mycket. Små saker och stora saker. En av de sakerna är facebookstatusar (jag tror att jag kan ha behandlat det här ämnet way back men det är värt en kort uppfräschning). Facebookstatusar är antingen motsägelsefulla (till exempel när en människa ena dagen älskar sin partner "så mycket att hjärtat brister, hen gav mig blommor" för att dagen efter ändra status till "det är komplicerat" med orden "så jävla less på kärlek") eller bara allmänt jävligt irriterande (här hamnar statusar som "äntligen!!" eller "hejsan hoppsan, så kan det gå" (ja, mamma. Du är med här.) och samtliga bilder på PVKer med droppslang och incheckningar på sjukhus med orden "jahapp, kul fredag". Om statusen dessutom följs upp med en kommentar som "vad hjärtat?" och praktmongot svarar "PM" eller skiter helt i frågan "vad har hänt?" då har vi nått lågvattenmärke 2.0. Här hamnar även statusar som antingen låter påskina ett perfekt liv, ett värdelöst liv eller delade atiklar och dylikt som inte är så diskret kritiserande mot andra människors sätt att leva som personen i fråga kanske tror. Speciellt om källan är Aftonbladet. Typ "sluta sockerdroga dina barn, de blir idioter". Om Facebookstatusar är ett irritationsmoment, då har vi inte ens påbörjat genomgången av kommentarsfälten där människor helt uppenbart får uttala sig om vad som helst, hur som helst, utan att visa det minsta pardon eller källkritik/källhänvisning. Nu undrar ni "varför har hon ens kvar sin facebook om det nu är så jobbigt?" eller så tänker ni "det är ju bara att inte läsa", men nej! Det går inte att låta bli att läsa för det här finns ÖÖÖVEEERAAAALLT på hela facebook. Plus att det är ett fantastisk tidsfördriv att störa sig på folk (till en viss gräns, jag kan faktiskt hoppa över statusar eller helt enkelt radera personer om de börjar ge mig magkatarr) och alla vet ju att har man inte facebook är det ungefär samma sak som att inte finnas alls. True story. Och så är det den där jävla styrkekramen. Kan någon tala om för mig var den kom ifrån? Har ni läst en enda ledsen-status de senaste månaderna som inte följts upp av "styrkekram <3". VAD FAN ÄR EN STYRKEKRAM?! På riktigt! Jag fattar inte! Klart som korvspad att du kan skicka en kram om en vän eller bekant har det tufft, det känns faktiskt fullkomligt logiskt att göra det, men vad i denna facebookgratinerade låtsasvärld gjorde att man behövde förtydliga att kramen var tänkt att ge styrka till personen som fick den? Var det en grupp människor som började gotta sig i andras olycka och skriva "kram med syfte att kväva och befria dig från livets bedrövelser"? Eller var det någon som bara fick "kram" och blev förvirrad över om kramen var tänkt som tröst, ironi, hån, ett grattis eller en fan-vad-snyggt-mål-kram, och helt enkelt krävde ett förtydligande? Nu gör vi det här klart en gång för alla; en kram är en kram. Du borde kunna avgöra huruvida kramen var menad som tröst eller som något elakt utifrån vem som skrev kommentaren, och kan du inte det borde du kanske överväga om den personen ens borde få finnas på din vänlista och få tillgång till din privata information. Och så kan vi komma överens om att en kram är en kram om det är en person som faktiskt skulle ge dig en kram på riktigt om ni sågs i den situation du befinner dig i, och att den som inte skulle göra det helt enkelt faktiskt sket i att skriva kram över huvudtaget. Nu ska jag gräva ned mig i mina sorger över att min inneboende har transporterats norrut och att jag är trött och sliten. Styrkekram till mig. HEJ!