Universum gav mig en egen visp-pinne

Kommer ni ihåg mitt senaste inlägg? Nä. Inte jag heller. Jag fick dubbelkolla mig själv. Förlåt för det såhär i förbifarten, men alla mina tillkortakommanden som top blogger var faktiskt inte vad det skulle handla om. Jag bakade med min farmor, ni minns? Hon använder sig ju av något som mer liknar ett klappträ än en slev när hon bakar. Och nu är det så förstår ni, att har man inget klappträ att blanda smet och deg får man göra sig ett. Eller få till sig ett. Använda sig till ett. Skaparglädje osv. Ni vet.  Nåväl. Det var en gång en slev. Den såg ungefär ut såhär. Samma tanke liksom.  Sen kan det ha varit så att den har diskats i maskin och därav drabbats av osteoporos. Det är ett fräsigt medicinskt ord för benskörhet. Låt mig briljera med min lingvistik ifred, tack. En sak man kan göra med en benskör slev är att återfukta den i olja. En annan sak man kan göra med en benskör slev är att använda den som svärd. Det är lite som att försöka sig på en frivolt på fyllan. Det är väldigt kul, men föranleder frakturer. Så min slev har helt plötsligt förvandlats till något som i alla fall kan liknas vid en ungefär likadan visp-pinne som farmor använder. Med viss slevfördjupning i ena änden, förvisso, men likväl tillräckligt lik för att jag inte ska ha hjärta att göra mig av med den. Så den får ligga kvar till framtida bakningstillfällen. Hon är ju ändå över 80 åt, tanten. Lite beprövad erfarenhet sitter hon väl ändå på! (Och som ni säkert redan har gissat er till är hon inte bara farmor, bakerska och pure awesomeness utan också skapare till mina fantastiska virkade grytlappar ❤)Här har ni en bild från senaste badet. Vädret var fantastiskt om än väldigt blåsigt och jag njöt av varje klarvaken iskall cell som drabbade mig. Superhärligt. Tips från livscoachen.  HEJ!