Topp 3: Jobbiga åkommor som drabbar småbarn

Alltså barn. Låt mig prata om barn. ÄLSKAR barn! Små fantastiska varelser med så otroligt mycket kloka och roliga frågor, funderingar, ideer och konstateranden. Som när Ronja häromveckan på kvällspromenaden lugnt deklarerade om grannens hundar att de "inte är världsmästare på att hålla käften", som exempel. Men ibland suger det att ha barn. Faktiskt. Listade med min briljanta hjärna mina tre värsta grejer med kidz, grejer som slår allt vad hårtvätt, padd-bråk, syskontjiv och borttappade gosedjur heter.  VARSÅGODA! 3. Löss  Låt oss prata om löss. Eller djur. Djur på barn. Barn ska inte ha djur i sig eller på sig. Och alltså löss. Blä.  Och grejen är att mina barn har hittills klarat sig (nu har jag väl jinxat det här rejält så jag behöver säkert avlusa imorgon), men jag tror att jag är helt förstörd på den här fronten från när jag var liten. Lus-Ida. En ren jädra lusmagnet var jag. Som dessutom vägrade klippa håret kort. Första gången jag hade lus frågade jag mamma om jag kunde dö av det. Det kunde jag inte. Tyvärr kunde man tydligen inte balsamera håret heller när man använt lusmedel (om ni inte redan visste det kan balsam tydligen HLR och återuppliva döda löss. Det är sant! Fråga mamma. Hon vet.) och för er som aldrig behövt lusschampo kan jag tala om att håret blir som svinto efteråt. Som ska kammas. Med fintandad luskam. Det gör ont SÅ IN I HELVETE kan jag berätta, vis av erfarenhet. Vill aldrig att mina barn får det. Någonsin!  Fast de kommer få balsam den dag det sker. Hint hint, mormor Fredhage.  2. Magsjuka Jag är professionell i min yrkesroll. I min mammaroll däremot händer det att Micke får ta magsjuka barn medan jag ligger med en kudde för öronen när de kräks. Och det värsta med magsjuka är egentligen inte spyor och illaluktande fekalier. Det är att det är så förbannat smittsamt, och man vet - man bara VET - att inom 1-2 dygn kommer en själv ligga på badrumsgolvet med magkramper och eliminera så mycket av sig själv att det känns som att man snart kommer kunna kolla in sina inre organ. Fast på utsidan.  1. Mask Jag är, tycker jag själv, en ganska sansad person när det gäller sjukdomar och skador på mina barn. Men alltså, återigen, barn och små levande djur går inte hand i hand. I alla fall inte med mig. Första gången Ronja hade mask var min första impuls att ge bort henne till bättre behövande innan jag tog mitt föräldraansvar och köpte tabletter istället. Jag kände mig som en hiskelig människa. Jag upptäckte det sent på kvällen och höll såklart det ledsna barnet intill mig medan jag tröstade. Samtidigt som mitt inre skrek och bara "nej nej nej, ställ bort henne en bit bort". En sån där gång i livet då jag såg ned på mig själv och mina egna känslor som förälder. Dagen efter hängde jag på låset på Apoteket och köpte medicin. Sedan dess är Vanquin något som alltid finns tillgängligt i medicinlådan, så det kan ges direkt utan fördröjning när det upptäcks. Fruktansvärt vidrigt. Blev ärligt talat förvånad (och lätt upprörd) över min egen reaktion.  Storytime! Visste ni om att jag är ganska vidskeplig och skrockfull? Katter får gärna låta bli att passera gator, dåliga saker kommer i tre och att sätta på mig vänster sko före höger är otänkbart. Över huvudtaget att göra något nytt som efterföljs av något dåligt får mig att aldrig vilja göra om det. Första gången vi behandlade för mask var 7e april 2017. Samma dag åkte jag och Micke till Stockholm. Samma dag beslöt en idiot att mörda folk på Drottninggatan med lastbil medan vi var där. Jag var lätt skakis över att ta dos nummer två. Men, än lever jag och mår bra (nu har jag väl jinxat det med och dör imorgon men äh, lite får man chansa!).  Men som sagt, jag älskar barn. Verkligen. Faktiskt.  HEJ!