Om att frysa om öronen

Ibland, som dagar som idag, kan jag hitta en charm i att vid 5 plusgrader, grå himmel och lätt motvind välja bort att värma huvudet när jag går ut. Att istället låta det väcka mig, ruska om mitt huvud och få mig att öppna upp. Kylig luft på bleka kinder så de får lite färg. Grå natur som fullständigt skiter i om jag har håret på ända, ringar under ögonen och glåmig hud. Energi i det som borde andas fult. Eller i alla fall mindre vackert.   Lämnar dammsugarljud och barnbus. Har hörlurarna kring halsen för att jag vet att jag kommer vilja ha dem, men just nu är allt ljud de inte erbjuder det jag behöver. En avlägsen bil, kvitter från dem fåglar som är kvar för vintern, blåsten, världen som den är här och nu. Andetag. Med inslag av förkylning och astma, förvisso, men de enda jag har för stunden. Det är fint, mitt i allt det trötta och höstfula. HEJ!