När hösten kom och Ronja blev stor

Ni vet när man gått och känt efter, tänkt att "det är riktigt höstigt i luften idag!", men så en dag så bara VET man att man nått gränsen mellan "höstigt" och "höst på riktigt". För mig var det idag. Det kan ha varit i tisdags eller onsdags också men jag missade det i så fall pga utbildning. Nattjobb, kommer hem, går ut. Och det är kyligt, termometern pekar ned mot -5, vintrigt solsken och gräs som slutat väsa när man går genom det utan istället frasar. Krispar sig. Det var en fantastiskt promenad, och att få blanda den med skog och den lilla pölen som det var länge sedan jag besökte satt som ett körsbär på toppen av en milkshake.  Det här är min årstid, ÄLSKAR det!  Ronja är förresten på skoldisco. 6:orna har anordnat halloweenfest och Ronja var supertaggad och superpirrig och sprudlande glad. Så oerhört förväntansfull. Egen plånbok med egna pengar till kiosken (och ett löfte om att de kommer hjälpa henne räkna pengarna så de räcker), utklädda kompisar ända upp till 8-åringarna. Jag vill mest åka och hämta henne, lika mycket för att få höra henne berätta om hur hon haft det som för att jag vill låsa in henne och aldrig låta henne bli större än såhär. Minns tillbaka till när jag var i hennes storlek, alla nya spännande situationer och känslor. Vet att hon har både gott och ont framför sig, ångestar mig tillbaka till stunderna då jag själv kunde känna mig lite dum och hoppas att hon kommer vända sig till mig och ventilera i så fall. Vet att hon en dag, om kanske inte allt för länge, kommer bli kär, kommer bli sårad och känna sig sviken men mer levande än hon kommer förstå just då. Min stora lilla vackra tjej.  Den bästa och den sämsta delen med att vara förälder. De dubbla känslorna inför exakt allt.  Herregud, mitt arma lilla hjärta klarar inte sånt här, haha. Nåväl. Om en liten stund är det dags att hämta henne. Äntligen! HEJ!