Mina ord är min borg

Jag är så tacksam över mina ord, ord som bildar meningar, som berättar historier jag annars hade hållit inom mig. Som kan berätta på ett sätt som min mun inte alltid klarar av. Som ibland är min snuttefilt att gömma mig bakom och trösta mig med, som ibland är mitt enda vapen i krig och som ibland är ett ställe att fly till, för lugn och ro och för eftertanke.  Och därför läser jag. Ibland tyst för mig själv, flera timmar i sträck eller inklämt under två lediga minuter, ibland högt för barnen. Ibland för att fly bort och ibland för att orka stanna kvar i den känsla jag för stunden besitter. Och ibland läser jag bara för att lära min hjärna formulera fler meningar, fler ord, fler sätt att bygga en berättelse - eller för att lära mina barn detsamma.  Ronja och jag läser just nu en bok av Fredrik Backman. En bok som på många sätt håller en alldeles för hög nivå för en nästan-sexåring (och som Ronja krävt att jag ska censurera bort alla svordomar från), en historia som kommer ta henne många år att till fullo förstå men som innehåller personer och situationer hon kan relatera till och ta till sig, som förmedlar känslor på ett makalöst sätt, och som jag tror kommer ge henne små men viktiga nycklar i livet.  För alla monster är inte monster från början, en del monster är monster av sorg.  Jag läser Jojo Moyes. För att försöka skapa distans till mina böcker om "advanced medical life support", och de här dagarna för att fly. För att lära på dagen och slappna av på kvällen. Bearbeta kunskap och landa i ett lugn.  Jag älskar ord. Jag älskar variationer av ord. Jag älskar se dem ena sekunder lära och i nästa sekund roa, jag älskar att de kan dela varenda känsla, beröra och få människor att känna utan att vara med bara de placeras i rätt ordning, i rätt tid, i rätt kontext. Senaste åren har de dessvärre också lärt sig bryta ned när små enkla bokstäver på en skärm i fel tid, på fel plats, på fel sätt och till fel person skapar något fult hos vackra människor. Men framför allt kan dem, för min del, vara ett vapen för det motsatta. Den enda pansarvagn jag behöver för att ta mig framåt och min enda sköld för att slippa backa.  Ett hyllningsinlägg till ord en lördag i oktober. Nu ska jag återgå till Etthundra Mil och imorgon fortsätta med AMLS.  HEJ!