Jag har läst en bok

De flesta som känner mig lite mer än till namn känner också till min förtjusning över böcker. Älskade älskade böcker. Jag kan drunkna i timmar mellan två pärmar fyllda av ord. Älskar det. ÄLSKAR! Senaste tiden har jag läst massor. Just nu om vädret. Det absolut svenskaste samtalsämne vi har. Himlen är vackrast med lagom mycket moln. Skriven av en meterolog med humor. Strax innan det läste jag äntligen I kroppen min. Log. Grät. Tappade andan fullständigt. Och precis innan den jag läser nu läste jag den här.  Jag har sedan första ordet jag läst av Fredrik Backman älskat varenda minut. Han är en fantastisk författare. Men att ställas inför den här. Det var som att någon ryckte mattan under mina fötter. Aldrig tidigare har jag gått sönder, läkt och gått sönder igen så många gånger genom en bok. Aldrig.  Jag vill så gärna beskriva den. Förklara den. Servera den med guldgaffel på silverfat. Mata er med den. Men jag kan inte det. Den förtjänar inte det. Den förtjänar att bli läst, av alla och envar, med full koncentration. Den förtjänar att skrattas åt, gråtas till, känna igen sig i, känna igen andra i. Den förtjänar att du tittar på den efteråt medan du försöker identifiera det fulla tomma hålet den lämnar i bröstet när den är slut. Jag ville bara berätta det.  HEJ!